Långfredagen den 14 april 2017

EFTERVÄRME!
För ett år sedan i dag somnade min pappa in efter 2 månaders kamp. Hans njurtransplantation gick fel och han blev bara sämre och sämre tills han inte orkade mer. Min pappa var en man som inte gjorde mycket väsen av sig i de stora sammanhangen men i det lilla var han en stor man.
Thomas Sjödin skrev för fem år sedan en bok som heter EFTERVÄRME. I boken funderar han kring vad som gör en människa betydelsefull i sin omgivning, vad gör att värmen dröjer sig kvar när hon en gång är borta.
Min pappa lämnade verkligen oss som kände honom med en eftervärme som dröjer sig kvar. Han fattas oss ❤
Vad var det i hans livsverk som satte sådana avtryck i mamma, oss tre barn, våra respektive, barnbarn med respektive och alla barnbarns barn. Han satte aldrig sej själv först, han tog inte stor plats i ett sammanhang, han var inte elak men otroligt lurig, Min pappa var ingen besserwisser, han tryckte inte ner andra eller skrev dem på näsan. Han fanns i bakgrunden, uppmuntrade och stöttade.
Hur lever du och jag våra liv? Lever vi våra liv så, att när den dagen kommer och vi checkar in, så kommer de som finns kvar att känna eftervärme?
Visst saknar jag min pappa otroligt mycket och jag gråter då och då, men allra mest är jag så stolt och glad att jag fått vara hans dotter, att fått ha han i mitt liv i så många år.
Eftervärme är ett vackert ord, tänk dej själv när solen skiner en varmsommar dag på teglet på vårt hus, långt efter det att solen gått ner kan man känna värmen på väggen som finns kvar. Så vill jag att att mitt liv här på jorden ska vara, att jag ska få vara betydelsefull för de människor som finns i min närhet, att jag ska få sprida värme och att den ska dröja sej kvar när jag har dragit vidare och mina dagar är slut.