FREDAGEN DEN 7 APRIL 2017 ingen vanlig dag!

I dag känns kanske mina reflektioner en aning futtiga men jag tror att vi behöver få ut vad vi tänker och känner en dag som denna.
Vaknade upp till sol och värme och kände en otrolig tacksamhet. Vi åkte och handlande mat till frukost och det vi behövde för veckan som ligger framför oss. När vi kom hem började Thomas städa. Vi är så otroligt tacksamma för att det som var ett inbrottsförsök under v,6 blev just bara detta, ett inbrottsförsök. Utan vår fantastiska vän Eva-Lena hade vi haft ännu större problem. Hon roddade allt som behövdes göra här nere. Fixa fullmakter, polisanmälan, leta efter mammas försäkringsbolag, släppte in hantverkare… tre veckor efter att de slagit in vår glasruta i glasrummet.
De kom aldrig in men det var glassplitter, en söndrig gardin och lite annat att ta hand om. Tank så mycket värre det kunde ha varit.
Tacksamhet är ett underskattat ord och tillstånd i livet. Att kunna känna tacksamhet för det livet som blev mitt, för de vänner jag har och att de vänner som jag har i Stockholm befinner sig i livet.
Detta är inte bara en dag då jag och Thomaskänner tacksamhet utan en dag då Sverige upplever en svår dag. Kaoset, tragedin, det hemska som hänt kommer för några människor och familjer aldrig bli detsamma. När Julia, Thomas dotter ringde och sa att hon var okej visste vi inte ens att vi borde vara oroliga. Nu känner vi ännu mer tacksamhet. Tacksamhet till den Gud vi tror på men också till den tur, slump eller vad du väljer att kalla det, att alla de vi håller kära inte befann sig på Drottningsgatan i eftermiddag. Anna, Niko, Jessica, Michael, Madeleine och Annika mfl. ❤ Tack Gode Gud för att ni är i livet.