I kväll när jag kom hem efter en spännande eftermiddag och kväll med hockeyfest tillsammans med vänner kom lusten tillbaka. Lusten att skriva ett inlägg. Förra söndagen trampade jag snett inne på Stadium på Drottninggatans i Stockholm. Ett felsteg som blev till ambulansfärd, kryckor, en fotfraktur och 4 veckors sjukskrivning. Det har känts under veckan som allt möjligt fick en fraktur, lusten att göra något, lusten att läsa, lusten att måla och lusten att skriva. Allt har gått på lågenergi! Kanske behövde jag bara sitta här i min fåtölj och vänta på min själ.
Hockeyfesten mellan Brynäs och HV71 var dramatisk och lång men slutade till sist som jag önskade. HV71 är Svenska mästare för 5 gången. Det kändes så bra och så rätt 🙂 Samtidigt som så många blev lyckliga blev så många andra så otroligt besvikna och ledsna. Som så ofta annars i livet, det finns två sidor på de flesta mynt…
När jag trött hamnade framför min dator i kväll så hittade jag denna video Som Carmen delat på en sida på Facebook. Hon skriver så här:
”Zlatanpedagogik är det ENDA som kan utrota Jante i våra klassrum och i våra lärarrum. Man kan alltid bli bättre. är något Zlatan lärt mig! Respekt åt världens bästa fotbollsspelare!”
Tänk att ett sådant citat kan lysa upp kvällsmörkret. Man kan alltid bli bättre! Nu ska jag försöka att bli bättre, bättre i min fot… bättre som människa men framför allt en bättre Åsa. Om jag behöver sitta här i min fåtölj några dagar eller veckor och vänta på min själ så ska jag göra det. Jag ska börja tro på mej själv, att jag faktiskt vet vad som är bra för mej, att jag vet vad jag behöver. Om det skulle vara så att ingen eller alla tror på mej så spelar det ingen roll om jag inte tro på mej själv! Sen är det tryggt att veta, att han som är större än oss, skaparen själv – HAN tror på mej!