Kan man känna sig som utlänning i sitt eget land? Absolut är mitt svar. Min man Thomas fyllde 60 år i februari och fick då en fantastisk present. En helg i Stockholm på Grand Hotell i junior sviten. När vi kom fram hade hotellet uppgradera vårt boende till en större svit eftersom de hade ledigt och visste att vi firade hans 60-års dag. Detta är en ”one in lifetime” upplevelse.  Så otroligt tacksam att han valde mej att få följa med denna helg😍.

Vi har en helg i kärlekens, solens, värmens, skrattets och … lyxens tecken.

Nu till mina reflektioner:

• Man pratar engelska med oss fast vi är på ett svenskt hotell
• All information i broschyrer eller papper är på engelska, inga på svenska
• 75% av de boende kvinnorna på hotellet ser inte ut dom jag gör… antagligen äter de en vindruva om dagen för att kunna hålla sice xxxs
• De flesta äldre män med kulmage och något otrendiga kläder har en lika gammal kvinna vid sin sida. En äldre kvinna som har stilsäkra kläder och en 25-årings ansikte fast något orörligare😊.
• Jag vet inte hur man uppför sig vid frukosten, hade det varit i New York hade man känt sig bekväm med att fråga men här… man vill inte framstå som dum🙄
• Om jag gör ett överslag på de handväskor som passerade på frukosten så skulle jag tippa på att deras sammanlagda värde är i ungefär samma värde som vårt hus i Hillerstorp.

Summan av mina intryck hittills i detta främande land. Så glad att få möjligheten att turista här en helg😍 Gör gärna om det! Fantastisk boende, frukostbuffén hade ALLT man önskar sig. Underbar utsikt över slottet.

Men jag är tacksam för att jag har lyxen att få åka hem till vårt enkla liv i Hillerstorp där inte mina märken på väskor, skor eller kläder bestämmer värdet på mej. Jag är tacksam att mitt liv innehållet alla er som kallar mej för vän trots allt. Jag älskar mitt liv i all enkelhet och med en gnutta lyx i mellan åt.

Som jag lovade så skulle jag återkomma till mina funderingar och reflektioner röunt den sista delen av Camilla Saarinens föreläsning ”En jäkla attityd”.

När styrs jag av andra och när styr jag själv? När låter jag saker sänka mej istället för att stärka mej? Vilka djupa frågor att fundera över och vilka svåra svar att reflektera över. Vi behöver bli medvetna om vilka situationer som återkommande påverkar oss negativt. När är vi mer irriterade och stressade än vanligt och varför låter vi oss påverkas? Reagerar jag av rätt anledning?

Vi behöver bli medvetna om situationer som återkommande påverkar oss negativt. Vi är mer irriterade och stressade än vanligt, varför låter jag mej påverkas? Gör jag det av rätt anledning?

1, 3 och 10 – Vad får din uppmärksamhet?

1 – Allt som flyter på pratar vi en gång om….
3 – Det som har varit eller är bra pratar vi tre gånger om det.
10 –  Gånger pratar vi om saker som inte är – bra vi ältar.

Om någon inte håller med oss går vi vidare till nästa person för att få bekräftelse att vi har rätt. Det handlar om vårt bekräftelsebehov. Vi går vidare till någon som kommer att bekräfta det som vi tycker är dåligt.
Om vi väljer att lägga tiden åt att prata om det som är bra istället för det som är dåligt, hur kommer det påverkar oss mentalt och psykiskt? Är du medveten om hur många gånger du talar om det som är dåligt istället för det som är bra! Det gör mer tid i ditt liv negativt än positivt.

Vad gör du en 10:a av i dag 😊

I går var vi hos en Irene och jag berättade om 1, 3 och 10. Lite senare när vi pratade om något säger Björn: – Nu gör du en 10:a…

Vad delar du med dej av?
När vi hittar en mjölk i kylskåpet som har blivit sur, hur reagerar vi då? Tror att de flesta av oss häller ut den i slasken. Inte häller vi ut den sura mjölken över våra medmänniskor?
Så varför vill vi sprida det dåliga som sker?
Vad är vår avsikt när vi gör det?

Hur väljer du att se på saker?  

Det kommer att forma dej och den energi du sprider om du väljer 10 istället för 3.

I dag har jag och min man närvarat vid Tures begravning i Hamnkyrkan i Hillerstorp. Ture tillhörde vår kyrka och var även vår närmaste grannes pappa. De sista åren har han inte varit så synlig och sedan i höstas har han bott på hemmet. Ture var en man som alltid gjorde intryck på mej i kyrkan. Han var lång, rak i ryggen som en fura och alltid kläd i byxor, blazer och slips. Han ansiktsuttryck var milt och han hälsade försiktig. Ingen man som gjorde mycket väsen av sej men det fanns något hos honom som påverkade mej, en stilig kar i all sin anspråkslöshet.

Jag tror han var bra över 90 år när han slutade ta bilen till dottern och han fick bli hämtad istället. På onsdagarna tog han sin rullator och gick till second hand och drack kaffe och pratade, även om det nu är något år sedan han gick ut själv.

I dag har hans son hållit begravningen över Ture sin far. Det  var en fin begravning som talade om LIVET, DÖDEN och UPPSTÅNDELSEN.

PS. 23 Herren är den gode herden
2 Tim. 4:71 Jag har kämpat den go­da kam­pen, jag har full­bor­dat lop­pet, jag har be­va­rat tron. Nu väntar mig rättfärdig­he­tens se­gerkrans, som Her­ren, den rätt­vi­se do­ma­ren, skall ge mig den da­gen, och in­te ba­ra mig ut­an al­la som läng­tar ef­ter hans an­komst.
Joh. 14:27 Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er in­te det som värl­den ger. Känn ing­en oro och tap­pa in­te mo­det.

Allt har sin tid. Det är en tid för födelse, en tid för död, en tid för sådd och en tid för skörd. En tid för avsked. Det finns en storhet i att vara människa.

Sonen som förrättade begravningen berättade om de sista dagarna vid Tures sida. Han hade pratat med sin pappa och sagt till honom: Snart är du hemma hos Jesus. Ture hade svarat på sin breda småländska: – De blir bra de…
Tänk att få vara så nöjd och så trygg inför sitt eget avslut ❤

Ture levde ett liv i enkelhet utan de stora rubrikerna. En vinterkväll 1940 i Kävsjö missionshus bestämde han sig för att göra sällskap med Jesus. Själva begravningstalet avslutades med att sonen berättade om en film som hade rullat inför hans ögon om och om igen när han satt hos Ture de sista timmarna.
Det var en fullsatt kokande stadium i väntan på att fullbordande av maratonloppet. När Ture dyker upp på stadion ställer alla sig upp och skriker Ture, Ture, Ture. Publiken gör vågen och Ture strålar och fortsätter mot målet där Jesus står med segerkransen i famnen och väntar. Jesus läger segerkransen runt Tures hals och säger: – Den är din men Ture tar av den och hänger den över Jesus och säger: Nä, den är din! Det är tack vare dej som jag har kunnat fullborda mitt lopp. Då börjar hela stadion ropa Jesus, Jesus, Jesus. Ture är framme, hemma och har fullbordat sitt lopp ❤

Jag är nog mest BRUN. Brun är en färg man får när man blandar alla andra färger. Dessutom är inte brun en färg utan bara en nyans av grått. Alltså är jag GRÅ!I kväll har jag varit i Smålandsstenar på föreläsningen ”En jäkla attityd” med Camilla Sarrinen. Föreläsningen skulle handla detta:
 Din bossiga chef, dina tröga kollegor, dina gnälliga ungar eller din odrägligt positiva granne… Det hör till de flestas vardag att vi stör och irriterar oss på någonting hos människor i vår omgivning.
Axplock ur föreläsningen:
§ Vad är egentligen en attityd?
§ Ska jag verkligen anpassa mig – ska jag inte bara vara mig själv?
§ Våra olika kommunikationsstilar – lär dig att uppskatta dem!
§ Måste man alltid gå runt och vara glad?
§ Vad fokuserar hjärnan på i mötet med andra?

Oj, oj, oj vad konfunderad jag är. Min man undrar varför jag inte vill prata med honom men jag är så uppfylld av tankar och funderingar.

Camilla pratade om vad som styr vårt beteende och hur det går ner i kroppen och vad resultatet bli.

• Medvetet sinne =tänkande -lärda -skolade, kunskap
•  Undermedvetna sinnet  = känslor, självbild, tro -minnen, vanor och ovanor

Det är omöjligt att återge en föreläsning, även om jag är bra på det 🙂
Ni skulle bara inte orka läsa…
Hon pratade bla om OLIKA BETEENDESTILAR och det är här jag är kvar i tanken.
Är jag röd, gul, grön eller blå? Kan med säkerhet tala om för er vilka färger mina kollegor har och vilken färg min man har 😉 När vi bedömer andra har vi alltid lätt att se rätt men när vi bedömer oss själva är vi ofta fel ute. Man tycker lätt att man är lite av varje även om jag inser att en färg är mer dominant, speciellt hos mej!

Röd är driven och måste vara motiverad. Upplevs ofta som dominant och att den kör över andra. Gul sprider glädje och ser till att saker  funkar men någon annan får göra jobbet. Grön väldigt lugn och stabil, omtänksam avskyr konflikter. Undviker konflikter och kan uppfattas som lögnare. Blå har koll på allt i detalj. Så mycket koll att de i andras ögon blir paragrafryttare.

Även om varje människa är en blandning av många färger så är en färg dominant, starkare. Alla är fantastiskt bra, men när vi inte förstår vilken färg vi har det är då samspelet med andra kan gå fel.

Röd och gul fungerar bra båda har ett snabbt tempo. Blå och grön funkar bra eftersom de har ett långsammare tempo. Röd och blå funkar för de vill inte vara privata utan sköta jobbet- sakorienterade. Gul och grön funkar bra för de är relationsorienterade, gul tar och grön ger plats.

En röd undrar vad som ska göras? Gul frågar vem ska göra det och är det kul vill de göra det själv. En grön hur ska det göras och den blå undrar varför?

Problem uppstår när man slår ihop en röd och en grön, en röd säger och gör saker direkt den gröne säger inte ifrån och går och ältar. Gul och blå är inte så bra, gul ska sprida glädje och den blå är alltid misstänksam eftersom den ska kolla allt 100 ggr.  Blå vill vara tyst och fokusera medan gul vill prata om allt. Gul uppfattar den blåa som paragrafryttare och den blå kan tycka att den gula saknar substans.

Vi kan bara vara oss själva när vi träffar någon dom är precis som oss själva (vilket sällan inträffar) eller när vi är helt ensamma. Vi är nästan alltid i minoritet, alla andra färger finns där åxå.Jag behöver bli medvetna om vilka situationer som återkommande påverkar mej negativt. När jag är mer irriterade och stressad än vanligt, varför låter jag mej påverkas och av vad? Blir jag det av rätt anledning?Jag skulle kunna skriva så mycket om det jag har lärt mej men min blå sida måste processa detta lite först. Återkommer i ett inlägg i morgon om de viktiga siffrorna 1  3 och 10…
1, 3 och 10 –  Vad ger du din uppmärksamhet åt?