Jag är nog mest BRUN. Brun är en färg man får när man blandar alla andra färger. Dessutom är inte brun en färg utan bara en nyans av grått. Alltså är jag GRÅ!I kväll har jag varit i Smålandsstenar på föreläsningen ”En jäkla attityd” med Camilla Sarrinen. Föreläsningen skulle handla detta:
 Din bossiga chef, dina tröga kollegor, dina gnälliga ungar eller din odrägligt positiva granne… Det hör till de flestas vardag att vi stör och irriterar oss på någonting hos människor i vår omgivning.
Axplock ur föreläsningen:
§ Vad är egentligen en attityd?
§ Ska jag verkligen anpassa mig – ska jag inte bara vara mig själv?
§ Våra olika kommunikationsstilar – lär dig att uppskatta dem!
§ Måste man alltid gå runt och vara glad?
§ Vad fokuserar hjärnan på i mötet med andra?

Oj, oj, oj vad konfunderad jag är. Min man undrar varför jag inte vill prata med honom men jag är så uppfylld av tankar och funderingar.

Camilla pratade om vad som styr vårt beteende och hur det går ner i kroppen och vad resultatet bli.

• Medvetet sinne =tänkande -lärda -skolade, kunskap
•  Undermedvetna sinnet  = känslor, självbild, tro -minnen, vanor och ovanor

Det är omöjligt att återge en föreläsning, även om jag är bra på det 🙂
Ni skulle bara inte orka läsa…
Hon pratade bla om OLIKA BETEENDESTILAR och det är här jag är kvar i tanken.
Är jag röd, gul, grön eller blå? Kan med säkerhet tala om för er vilka färger mina kollegor har och vilken färg min man har 😉 När vi bedömer andra har vi alltid lätt att se rätt men när vi bedömer oss själva är vi ofta fel ute. Man tycker lätt att man är lite av varje även om jag inser att en färg är mer dominant, speciellt hos mej!

Röd är driven och måste vara motiverad. Upplevs ofta som dominant och att den kör över andra. Gul sprider glädje och ser till att saker  funkar men någon annan får göra jobbet. Grön väldigt lugn och stabil, omtänksam avskyr konflikter. Undviker konflikter och kan uppfattas som lögnare. Blå har koll på allt i detalj. Så mycket koll att de i andras ögon blir paragrafryttare.

Även om varje människa är en blandning av många färger så är en färg dominant, starkare. Alla är fantastiskt bra, men när vi inte förstår vilken färg vi har det är då samspelet med andra kan gå fel.

Röd och gul fungerar bra båda har ett snabbt tempo. Blå och grön funkar bra eftersom de har ett långsammare tempo. Röd och blå funkar för de vill inte vara privata utan sköta jobbet- sakorienterade. Gul och grön funkar bra för de är relationsorienterade, gul tar och grön ger plats.

En röd undrar vad som ska göras? Gul frågar vem ska göra det och är det kul vill de göra det själv. En grön hur ska det göras och den blå undrar varför?

Problem uppstår när man slår ihop en röd och en grön, en röd säger och gör saker direkt den gröne säger inte ifrån och går och ältar. Gul och blå är inte så bra, gul ska sprida glädje och den blå är alltid misstänksam eftersom den ska kolla allt 100 ggr.  Blå vill vara tyst och fokusera medan gul vill prata om allt. Gul uppfattar den blåa som paragrafryttare och den blå kan tycka att den gula saknar substans.

Vi kan bara vara oss själva när vi träffar någon dom är precis som oss själva (vilket sällan inträffar) eller när vi är helt ensamma. Vi är nästan alltid i minoritet, alla andra färger finns där åxå.Jag behöver bli medvetna om vilka situationer som återkommande påverkar mej negativt. När jag är mer irriterade och stressad än vanligt, varför låter jag mej påverkas och av vad? Blir jag det av rätt anledning?Jag skulle kunna skriva så mycket om det jag har lärt mej men min blå sida måste processa detta lite först. Återkommer i ett inlägg i morgon om de viktiga siffrorna 1  3 och 10…
1, 3 och 10 –  Vad ger du din uppmärksamhet åt?