I dag har jag och min man närvarat vid Tures begravning i Hamnkyrkan i Hillerstorp. Ture tillhörde vår kyrka och var även vår närmaste grannes pappa. De sista åren har han inte varit så synlig och sedan i höstas har han bott på hemmet. Ture var en man som alltid gjorde intryck på mej i kyrkan. Han var lång, rak i ryggen som en fura och alltid kläd i byxor, blazer och slips. Han ansiktsuttryck var milt och han hälsade försiktig. Ingen man som gjorde mycket väsen av sej men det fanns något hos honom som påverkade mej, en stilig kar i all sin anspråkslöshet.

Jag tror han var bra över 90 år när han slutade ta bilen till dottern och han fick bli hämtad istället. På onsdagarna tog han sin rullator och gick till second hand och drack kaffe och pratade, även om det nu är något år sedan han gick ut själv.

I dag har hans son hållit begravningen över Ture sin far. Det  var en fin begravning som talade om LIVET, DÖDEN och UPPSTÅNDELSEN.

PS. 23 Herren är den gode herden
2 Tim. 4:71 Jag har kämpat den go­da kam­pen, jag har full­bor­dat lop­pet, jag har be­va­rat tron. Nu väntar mig rättfärdig­he­tens se­gerkrans, som Her­ren, den rätt­vi­se do­ma­ren, skall ge mig den da­gen, och in­te ba­ra mig ut­an al­la som läng­tar ef­ter hans an­komst.
Joh. 14:27 Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er in­te det som värl­den ger. Känn ing­en oro och tap­pa in­te mo­det.

Allt har sin tid. Det är en tid för födelse, en tid för död, en tid för sådd och en tid för skörd. En tid för avsked. Det finns en storhet i att vara människa.

Sonen som förrättade begravningen berättade om de sista dagarna vid Tures sida. Han hade pratat med sin pappa och sagt till honom: Snart är du hemma hos Jesus. Ture hade svarat på sin breda småländska: – De blir bra de…
Tänk att få vara så nöjd och så trygg inför sitt eget avslut ❤

Ture levde ett liv i enkelhet utan de stora rubrikerna. En vinterkväll 1940 i Kävsjö missionshus bestämde han sig för att göra sällskap med Jesus. Själva begravningstalet avslutades med att sonen berättade om en film som hade rullat inför hans ögon om och om igen när han satt hos Ture de sista timmarna.
Det var en fullsatt kokande stadium i väntan på att fullbordande av maratonloppet. När Ture dyker upp på stadion ställer alla sig upp och skriker Ture, Ture, Ture. Publiken gör vågen och Ture strålar och fortsätter mot målet där Jesus står med segerkransen i famnen och väntar. Jesus läger segerkransen runt Tures hals och säger: – Den är din men Ture tar av den och hänger den över Jesus och säger: Nä, den är din! Det är tack vare dej som jag har kunnat fullborda mitt lopp. Då börjar hela stadion ropa Jesus, Jesus, Jesus. Ture är framme, hemma och har fullbordat sitt lopp ❤