I dag såg jag det här klippet. Det slog mej med kraft. Jag var helt oförberedd. Visste inte att alla dessa känslor fanns kvar efter alla år. Jag var oförberedd…

När filmen rullade i gång började tårarna rullar, skvala är väl mer rätt. Jag storgrät. Vad var det som var gömt där långt inne? Hur mycket har jag förträngt av misslyckande och vanmakt. Alla dessa bokstäver som spelar mej ett spratt, ibland för många, ibland för få, ibland fel bokstäver, ibland har jag helt enkelt hoppat över någon eller några. Tack Gode Gud för stavningsprogrammen, fast de inte alltid förstår vilket ord jag vill ha.

Så mycket har funnits i mitt huvud sen jag var liten, så många historier som väntats på att bli skrivna. Så många röda streck som lärarna spred över mina texter.

Alla dessa snusförnuftiga vuxna, jämnåriga och kollegor som sagt till mej: Du hör ju om det ska vara en eller två. NEJ! jag gör inte det, då hade jag ju inte haft något problem.

Mamma och pappa pratade med lärarna på lågstadiet man fick bara svaret. Nej det är inget problem, det är ändå inte modernt att stava.

I åk 8 fick jag en termin på svenska kliniken. Gymnasiet gick jag inte på, det var för nördar. Jag valde att läsa in behörigheten på folkhögskolan och skrev massor av brev till vänner och familj hemma. Ropade till de andra i korridoren när jag inte visste hur orden stavades. Lärde mej egna regler. Vägg stavas med två g eftersom ägg på packet stavas med två g. Jag hör att de låter lika men jag är aldrig säker på hur många eller om jag har rätt.

Visst är det bättre med stavningen, och jag struntar i att jag inte kan. Men det smärtar fortfarande när jag inser att jag faktiskt inte kan eller förstår. När vänliga människor talar om för mej att jag stavar fel blir jag glad men även ledsen, blandade känslor.

Nu har jag tre högskoleutbildningar, har ca 330 hp, har skrivit ett läromedel och driver två bloggar… MEN det gjorde fortfarande ONT, mycket mer än jag anade…

Jag ÄR ordblid som man sa förr men jag är också ÅSA!Ps 8.:4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat – vad är då en människa att du tänker på henne, en människa att du tar hand om henne?