Den här helgen är jag och 2000-3000 andra människor på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad. Det är en kristen musikfestival för åldrarna 0-100 år. Om det finns någon 100-åring vet jag inte men jag vet att Vera är här i år igen, Vera är åtminstone 88-89 år gammal. Hon har varit Crew under de sista 5-10 åren och stått vakt vid insläppen till konserterna. Det som gör denna festivalen unik är…  ja inte Vera men att hon och så många andra människor,, ca 350 st, är här och jobbar ideellt och samtidigt betalar för att få vara här. Människor i blandade åldrar från 14 – 89, lägger 5 dagar för att vara här och tillsammans göra en festival för andra människor. Det är 19de gången. Vi har dessutom en massa crewkids som springer runt i sina festivaltröjor medans deras mammor och pappor steker hamburgare, bygger scener eller servera kaffe. Det är en paradox  i ett samhälle där vi blir mer och mer individualiserade att ändå så många, ger av sin tid för att tjäna andra. På dagens gudstjänst kl 18 predikades det om Livets Paradoxer; Å ena sidan säger vi att Gud är här å andra sidan säger vi KOM Gud, KOM Jesus, KOM Helige Ande.
Vad innebär det att vi både har och vill ha?
Elenore Gustavson utgick från Uppenbarelseboken 22:17

Och Anden och bruden säger: ”KOM!” Och den som hör det må säga: ”KOM!” Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.

För mej innebär ordet KOM att jag ber något möta upp med mej, jag ber någon dela min tid och min dag.  Gå några steg med mej, dela mitt liv… KOM!
KOM till Gullbrannafestivalen och dela våra dagar och våra gemenskap. Vi är många som har gensvarat på detta KOM och finns här för varandra och för alla de vi ännu inte kallar våra vänner. KOM du också!