En mammas förhoppning!
Så mycket som ryms i den meningen… Även om du inte är mamma som jag är, så har du eller har haft en mamma. I mammarollen ryms så många olika roller och känslor. Hur många gånger har jag inte sagt, till mina i dag vuxna söner, ”när ni får barn så kommer ni att fatta!” I dag vet jag inte om det är så… Visst när man får egna barn så förstår man kärleken, oron, rädslan, ilskan, stoltheten och alla andra känslor. Allt känslor som slungas runt inom en som ett centrifugerings- program.  Ändå så  tror jag inte de förstår hur det var och är för mej.  Vad grundar jag det på? Jo, min egen erfarenhet!

Jag förstår inte varför min mamma vill prata med mej, i dag igen, vi pratade ju i går eller i förra veckan! Alltså har jag svårt att sätta mej in i hennes modersroll precis som mina barn har svårt att sätta sig in i min.

Ibland tror jag att vi håller för hårt i våra barn. Vi vill inte släppa taget. Vår förhoppning är att vi ska skydda dem genom hela livet. Att skydda dem är inta att begränsa deras liv utan att släppa dem fria! När min yngsta son skulle åka till USA för att arbeta skulle jag hålla ett mamma – sonsamtal. Mitt i alla förmaningar avbryter han mej och frågar:
– Tror du inte att du har fostrat mej ordentligt? Jo, men min förhoppning är att du ska ta dej genom livet utan sår och strider, ville jag säga men gjord det inte…

I andra Moseboken kan man läsa om Moses biologiska mamma som var tvungen att göra ett stort beslut, en stor uppoffring. Hon var tvungen att lämna bort sin förstfödde son. Sätta honom i en korg och gömma honom i vasen. Vem gör så? Vem lämnar bort sin son och utsätter honom för faran med vatten, rovdjur och allt annat du kan tänka på i din värsta mardröm? Jo,  det gör bara den som inte har ett annat val! De som vet, att om jag inte avstår mitt barn, kommer barnet troligtvis inte att överleva. Farorna är för många, rädslan för stor och hoppet ute.

Tänk så många föräldrar, mammor och pappor som sätter sina barn i livsfarliga båtar på medelhavet, på vansinnes färder genom Europa för att förhoppningsvis, rädda dem! Hur kan vi betvivla deras vilja att rädda, att sätta sina söner och döttrar i säkerhet? Skulle du inte göra allt för att rädda din barn?

Läs gärna Hur ska jag förhålla mej till mitt land?

I år har jag antagit utmaningen att läsa igenom Bibeln från pärm till pärm.  I morgon börjar jag med Andra Moseboken  och berättelsen om Moses mamma och hennes förhoppningar, om att livet för Moses ska bli bra. Jag följer #66in52challenge eller som Rebecka Lenell gjort om det till #66in52svenska.
Rebecka driver bloggen Kreativ tro och du hittar även henne på facebookgruppen  Bibel Journaling på svenska.