Ordspråksboken 22:6 ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viken an ej av ifrån den när han blir gammal”

Ett så svårt ord, vuxenansvar! Vad innebär det? Måste jag som vuxen ta ansvar? För vem? Mina barn? Andras barn? Mina grannar? Mina arbetskamrater? Min NÄSTA?

Vuxenansvar i den här versen tänker jag syftar mer till våra barn, dina, mina och alla andras. Hur är vi förebilder?
Våra barn ser hur vi lever. De hör vad vi säger. De drar slutsatser om livet genom dej och mej. Talar du goda ord om din nästa så kommer barnen att växa upp med en känsla av att andra människor är bra. Är du missunnsam, snackar skit och skvallrar så blir det de som är normen för dina barn.

Det är viktigt med vuxenansvar, vi kan inte komma tillbaka till våra barn när det de tar studenten och ska räknas som vuxna och ställa krav på mognad om vi aldrig gett dem verktyg för det.

Jag arbetar i skolan och kan i många fall berätta, hur du och din familj pratar hemma. Det gör jag genom att lyssna på ditt barn när hon/han tilltalar sina klasskamrater eller andra vuxna. Vi formar barnen när de är små.
Detta gäller inte bara våra egna barn utan alla de barn vi möter som ser oss och tar efter.

Det är studenttider och många ”barn” blir helt plötsligt vuxna och FRIA. Fria till vad? Att ta ansvar för sina egna liv? Att gå till jobbet varje dag, även när det suger. Att betala sina egna räkningar. Att kunna uppföra sig i nya situationer på en högskola eller på en arbetsplats. Att interagera med andra människor på egen hand.

Min önskan är att jag har gjort mitt bästa för att ha gett de barn jag möter:

• goda värderingar
• medmänsklighet
• generositet
• alltid välja det goda framför det onda
• att ta ansvar
• fria före man fäller

Så de blir goda samhällsmedborgare både på jorden och i himlen ❤