I dag var hon här, Ulrika som jag delat så mycket med genom livet. Vi har skrattat, gråtit, växt och stöttat varandra genom jobb, dödsfall, skilsmässor, nya jobb och utmaningar. Hon är 16 år yngre än mej och det har aldrig spelat någon roll.

I dag berättade hon om en kvinna som hon känner som lärde henne något viktigt på hennes första jobb. Det var orden:  – Jag tycker om dej, men jag tycker inte som dej…
Ulrika påstod att det var så jag sa till ”ungarna” på fritids i mitten på 90-talet.

Tänk så bra om vi alla kunde ta till oss det! Vi tycker om varandra även om vi inte tycker lika. I dag ringde min kollega som kommer från Bagdad, hon är utövande muslim men kallar mej för sin syster. Hon gav mej tips på vad jag skulle kurera mej med för att bli bättre från den hostan jag har. Vi pratade om tron på Gud/ Allah att respektera varandra och varandras tro och att be för varandra. Vi tycker om varandra men vi tycker inte alltid lika.

Thomas mannen jag älskar och vill åldras med. Han som kom in i mitt liv när jag hade blivit hel igen efter en jobbig skilsmässa. Han hade själv blivit skild och vi hade båda olika erfarenheter efter år i andra relationer, särkullsbarn osv… Vi var dessutom över 45 år båda två, nästan ett halvt liv hade vi levt olika. Det får konsekvenser.

Många gånger har vi fått påminna varandra om dessa ord: Vi älskar varandra även när vi inte tänker eller tycker lika. I Johannesevangeliet 15:12  Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra såsom jag har älskat er…
I skolans värld har jag fått lära mej att ska är detsamma som tvingande. Alltså inte bör eller kanske utan VI SKA ÄLSKA VARANDRA! 
Går det att älska alla? Det är nog svårt men om vi skiljer på sak och person, väljer att se Guds avbild i den vi möter så förändras vår inställning.

Jag tycker om dej, men jag tycker inte som dej i varje fråga.