Vi närmar oss påsken. För mej är påsken detsamma som Spanien sedan många år. Jag har påsklov och vi möter våren där under en vecka. Under påsken brukar vi besöka någon kyrka i Torrevieja och ett år var vi i Norska sjömanskyrkan på långfredagen. Det var en mäktig upplevelse. Vi gick in genom bakdörren i kyrkan ock längst fram stod det ett kors, med en törnekrona, det var allt.

Gudstjänsten började men ingen människa syntes där fram, bara ett kors. Allt som hände under gudstjänsten hände bakom oss och vårt enda fokus låg på det ensamma korset. Budskapet blev så mycket tydligare när man inte hade några andra synintryck.

Innan påsken säger Jesus i Matteus 26: 39 ”Fader, låt denna bägare gå för bi mej, om det är möjligt. Men inte som jag vill utan som du vill…”

Inte så mycket jag vill, jag ska, jag kan själv… utan Du… Fokus flyttades från honom till någon annan. Så lätt det är för oss i dag att vara självcentrerade och fokusera på oss och vårt, istället för att ge upp lite av vår egen bekvämlighet och fråga oss vad någon annan vill.

Kanske är det en av vår tids stora hemlighet med ohälsa att vi fokuserar för mycket på det som handlar om mej och mitt. Intrycken, världsbilden blir liten om jag själv är i centrum. Vågar jag eller vi se oss runtomkring öppnas andra möjligheter till möten. Möten med människor som vi kan hjälpa, människor som kan mildra vår egen ensamhet och möten med en Gud som kan erbjuda gemenskap.

Inte som jag vill utan som du vill…