”Alla människor föds som original men de flesta dör som kopior”

Hur många gånger hörde jag inte det i min ungdom? Ord som inte betyder något under en tid då man inte ville något annat än att vara precis som alla andra. Ju mer lik desto bättre. Ingen ville vara originell med risken att hamna utanför en gemenskap.

I dag har vi ett samhälle som till stor del odlar egot, det borde ju innebära att vi får ännu fler människor som är original ända till graven, eller? Är det så att med ett ännu större ego så blir vi ännu mer rädda för att hamna utanför, ännu mer rädda för att inte vara originell på rätt sätt?

För några år sedan hade jag en kollega som höll på och byggde sitt drömhus. Det var många timmar hon och hennes man la ner på att åka runt och leta efter de ”rätta” tapeterna, listerna, nyanser, och golv mm mm. Deras hem skulle bli unikt. Senare berättade hon att när huset var färdigt och de flyttat in så blev hon inbjuden till grannen. Ett alldeles nybyggt hus som var precis lika unikt som hennes… samma lister, samma tapeter osv. Kan tala om att hon berättade allt det här med ett leende på läpparna och ett härligt skratt.

I Ps 114 vers 14 kan man läsa: Jag tackar dej för att jag är så underbart skapad.

Om du och jag är underbart skapade så måste vi försöka att behålla vår särat.

Du vet väl om att du är värdefull, att du är älskad här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.