I tider av oro och mörker behöver du och jag något som är större än oss. Just nu pågår något i vår värld som gör oss oroliga och rädda. Jag är inte så rädd för min egen skull men för min snart 86-åriga mamma, mina barn och deras partner, barnbarnen och manen jag delar livet med. Jag vill inte att något ska hända någon av dem, vill inte att de ska bli liggande på sjukhus, utan besök av de människor som betyder mest för dem. Inte få besök av någon som är där och håller deras hand eller säger att de är älskade. Det gör mej orolig.

I dessa tider och i tider under mitt liv då jag känt oro eller känt att livet krympt har jag haft turen eller nåden att ha en tro som bär. En Gud som jag kan luta mej mot, en Gud som bär mej genom allt. Dessutom har han skickat många människor som gått med mej en bit på vägen.

Om vi nu inte kan mötas eller gå med varandra på samma sätt så kan vi använde de digitala teknikerna. Ring varandra, dela livet, stötta varandra och be för vår värld.

”Vanliga människor, med ett ovanligt uppdrag.
Vanliga människor, med ett uppdrag från Gud”🎶 Lukas 6: 13-14
12 vanliga män som vågade lämna sin vardag, sitt sammanhang mm för att följa en vanlig man. En vanlig man som visade sig ha ett större mandat än andra. Om du är en vanlig människa så passar du bra tillsammans med andra miljarders vanliga människor som tagit samma beslut. #vanligamänniskor #lärjungar #apostlar #kreativtro #kreativbibelläsning #bibeljournaling #bibeljournalingpåsvenska #jagmålariminbibel #följajesus

Vad är tro? Så började Anders Ahlenius sin predikan i dag. De flesta av oss har en tro, eller vill hålla fast oss vid något att tro på.
”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.”
‭‭Hebreerbrevet‬ ‭11:1‬ ‭SFB15‬‬

Tre frågor att fundera på:

• vad är tro?
• håller tron när det gäller?
• tror jag att jag vet, eller vet jag att jag tro?

För mej blir svaren:

• Något som bär mej genom livet, någon är större än vad jag är.
• För mej är det tron som tagit mej genom de svåra perioderna, en trygghet som bär.
• Det är mycket jag inte vet, men ett vet jag, att jag tror. Det är inte så märkvärdigt, utan bara så självklar för mej. Kommer ihåg att jag lekte gudstjänst på scoutlägerna som 10-åring utan att vara uppväxt i en kyrka. För mej har tron varit lika självklart som att andas. Det finns perioder då tron tar stora uttryck och andra perioder då den är som atmosfären, den finns där men inget jag reflekterar över varje dag. Jag håller med Marie Fredriksson, Tro, jag vill känna tro…. men det är inte livsviktigt för mej med känslan då jag faktiskt vet att jag tror.