I tider av oro och mörker behöver du och jag något som är större än oss. Just nu pågår något i vår värld som gör oss oroliga och rädda. Jag är inte så rädd för min egen skull men för min snart 86-åriga mamma, mina barn och deras partner, barnbarnen och manen jag delar livet med. Jag vill inte att något ska hända någon av dem, vill inte att de ska bli liggande på sjukhus, utan besök av de människor som betyder mest för dem. Inte få besök av någon som är där och håller deras hand eller säger att de är älskade. Det gör mej orolig.

I dessa tider och i tider under mitt liv då jag känt oro eller känt att livet krympt har jag haft turen eller nåden att ha en tro som bär. En Gud som jag kan luta mej mot, en Gud som bär mej genom allt. Dessutom har han skickat många människor som gått med mej en bit på vägen.

Om vi nu inte kan mötas eller gå med varandra på samma sätt så kan vi använde de digitala teknikerna. Ring varandra, dela livet, stötta varandra och be för vår värld.