Jag vet inte hur mycket du kan om Pablo Picasso men jag kan lite grann. Han var en spansk konstnär som var en av kubismens fader. Redan som 15-åring hade han en egen ateljé och var verksam som konstnär.

När Pablo var 20 år drabbades han av en tragedi när en av hans vänner tog sitt liv. Det blev starten på Picassos blåa period. En period av hans konstnärsskap då alla hans målningar gick i blått och sorgen lyste igenom de olika motiven. 

I Matteus 4:16 kan man läsa följande: ”det folk som sitter i mörker ska se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga ska ett ljus gå upp”.

Precis som Matteus hänvisning till en gammal profetia om att efter mörker kommer ljuset så blev Picassos liv också ljusare, det blev till och med en rosa period. En period som visade på ljus och hopp.

Jag tror att för många har det här sista året varit ett år som varit monokromt, det vill säga, det mesta har varit i samma färgskala. För många har det säkert varit mest grått, grått och återigen grått. Monokromt kan vara väldigt vackert men även till stor del dämpande. Visst finns det många valörer av en färg men om jag får välja så älskar jag hela färgspektrat. 

Tänk bara nu när våren börjar knacka på, den första gula tussilagon är 1000 gånger vackrare än ett helt hav med solgul raps. Varför är det så? Jo jag tror den första strimman av hopp och ljus väcker själen och får oss att hoppas. När vi ser det gula rapsfältet är vi inte lika benägna att förundras, vi har vant oss vid färgerna.

Efter mörker kommer ljus.

Efter en pandemi kommer ett annat liv. 

Efter regn kommer solsken.

Jag vill ha mer färg, mer kärlek, mer fika och mer gemenskap

Mars-challenge : Less is More – Monokrom sida
Alltså, du får bara använda en enda färg Back to the basics. Skala bort. Skala av.
Allt du behöver för kreativ bibelläsning är en bibel och en enda penna.
Du väljer själv om du gör ett färgområde (tex ”blå”) eller om du vill göra överkursen med en enda penna (/krita/dyna/färgkopp/mm). Vit och svart gått bra att använda också utöver din valda färg.
Facebookgruppen – Kreativ Tro

Helt plötsligt kan jag inte delta i samtalet med min man om jag inte antecknar på ett papper eller skriver på iPaden. När jag är ute och promenerar med Fru Jansson så är det nästan som vanligt, hon pratar och jag lyssnar.
Fast nu kan jag bara ge tummen upp, ge tummen ner eller skaka lite på handen om jag är osäker. Det jag har tänkt på under veckan är att jag som talar så ofta kanske skulle vara tystare oftare. Att vara tyst och inte kunna säga allt som dyker upp i huvudet har fått mig att inse att allt inte behöver sägas. Det som inte har blivit sagt behöver inte tas tillbaka.

Å andra sidan så finns det många viktiga bifall, uppmaningar och uppmuntrande ord som inte heller blir sagda. Vi har en stor förmån som får tala fritt i vårt samhälle och den gåvan ska vi förvalta väl. Det innebär inte att friheten att få uttrycka sig ger mig rätten att alltid säga vad jag tycker eller vad jag känner, speciellt om ingen har bett om min åsikt.

För många, många år sedan gick jag på Liljeholmens Folkhögskola/Örebro missionskyrka tillsammans med Unni från Norge. Unni sa en gång en sak som jag har tänkt på ofta.
– Om du inte har något snällt att säga om någon är det bättre att du är tyst.
Med vår röst kan vi uttrycka kärlek, hat, uppmuntran och trycka ner. Jag vill inte vara tyst men jag vill inte heller bara låta min röst vara ett brus i vår tid. Kontrasten mellan att välja att vara tyst i rätt tid och att bli tystad är stor. Låt oss tillsammans höja våra röster för oss själva men framför allt för de som inte har samma möjlighet, blivit tystade eller har en röst som sällan hörs över bruset.

Ps 51:17 Herre, öppna mina läppar så ska min mun förkunna ditt lov.

Det var så utmaningen ljöd i en Facebookgrupp som heter ”SKAPA – ett nätverk för kristna kreatörer”. En gräns, så många olika tankar och idéer som dök upp i mitt huvud när jag tänkte på det ordet. När jag sedan sökte på ordet ”gräns” i Bibeln var det inte lika lätta att få ihop mina idéer och en bibelvers. Till slut fastnade jag ändå för bibelversen från:

PS. 74:17 Du har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter är skapade av dej.

Min tanke hamnade i livet och åldrandet. För mej står sommar för livets höjdpunkt medan vintern är mer avklädande och död. Min yngste son har alltid sagt till sin mormor, min mamma:
-Mormor du är vacker som en sommardag❤️ Numera svara hon alltid: -Nej jag är inte vacker som en sommardag, jag mer som en höst/vinterdag. Helt krasst så har hon ju rätt. Till sommaren blir hon 87 år. En respektabel ålder på en parant kvinna.

I mitt eget fall är det helt uppenbart, jag är inte längre vacker som en sommardag. Det är svårt att inse och förstå att jag nu tillhör den äldre delen av befolkningen. Jag lever på livets höst. Det finns en gräns mellan sommar och vinter, en vacker gräns som heter höst.

Tänk att vår Herre skapade en årstid mellan höjdpunkten och slutet. En årstid som sprakar av färg, skörd och ljuvliga dagar. Så vackert och samtidigt så sorgligt men så är livet. Mellan födelsen och döden är det mycket som händer med en människa. Men en sak är säker, en dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi leva!

Låt oss leva vackert…

Låt oss leva kärleksfull och generöst…