I dag tänkte jag berätta om Blanch Peyron som levde mellan 1867-1933. När man läser om Blanch och det hon gjorde med sitt liv kan man inte låta bli att bli berörd och samtidigt beklämd.

Blanche avlägger ett löfte som innebär att hon alltid ska göra vad hon kan för att underlätta andra människors liv. Hon väljer att som kvinna i en tid där hon inte äger sin egen talan, eller rättigheten att ta lån eller investera, ändå förverkliga sitt hjärtas dröm. Vad är det som gör att vissa människor är så ”överlåtna” till sitt ”kall” eller till att följa sitt hjärta medans de flesta andra inte är beredda att offra sin bekvämlighet. Blanch offrade sin bekvämlighet för att andra skulle få det bättre. Vad ä det då som gör mej beklämd? Jo, att vi fortfarande i dag har miljoner människor som lever i misär, på gatan, och under icke värdiga förhållanden. Varför har vår välfärd, eller vårt engagemang inte räck till att lyfte dessa människor från deras utanförskap?

Blanch föddes i Lyon den 8 mars 1867 som Blanche Rossel.

Hennes mamma skickar henne till Skottland och där i Glasgow möter hon ”Marshal”, Catherine Booth  dotter till William Booth, grundaren av frälsningsarmén. Vid 17 år tar hon värvning i ”armen”, en röresle som inte var accepterad hemma Frankrike. Blanche gick med i syfte att hjälpa de som hade de svårast i livet. I Frälsningsarmén har hon som kvinna en möjlighet som inte finns någon annanstans på den tiden. Hon får tala, predika fast hon är kvinna.

Senare gifte hon sig med Albin Peyron (1870-1944) som hade registrerat sig samtidigt som hon, när han bara var 14 år. Hon blir kapten och kommissionär, tillsammans kommer de att leda Frälsningsarméns sociala arbete i Frankrike under hela deras liv.

En kvinna i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet som går sin egen väg, det är stort! Fast ännu större är att hennes man Albin låter henne växa och gå sin egen väg utan att han hindrar henne eller ställer sig i vägen.

År 1925 köpte Frälsningsarmén byggnaden på Rue de Charonne i Paris för att förvandla den till kvinnopalatset, som finn kvar än i dag. Byggt 1910 hade det fungerat som ett kloster, militärsjukhus och pensionsministerium. Den 23 juni 1926 invigdes kvinnopalatset. Blanche Peyron inleder ett nytt projekt: Moderns och Sonens hus. Hon dog av cancer 1933, men Albin slutförde Blanch vission.

Blanche Peyron utsågs till ”Riddare of the Legion of Honor” 1931. De sociala arbetet som Blanche och Albin startade upp är fortfarande öppna för de människor som finns i periferin i huvudstaden. 

År 2019 ägnar romanförfattaren Laetitia Colombani, Blanche en stor plats i sin Roman ”Kvinnokrigarna” En bok jag starkt rekommenderar. Läs den som den roman den är men tänk en stund på den kvinnan som faktisk har levt och förändrat världen för så många kvinnor och barn.

Vilken lag vilar du under!
Jantelagen eller Svantelagen? Mina föräldrar har definitivt fostrat mej under Svantelagen även om den inte fanns till innan 2010.

Jag tror att det har stor betydelse om du och jag har växt upp med känslan av att duga eller inte duga. Jag tror även att det har stor betydelse för hur vi bemöter andra!

Våga vi ge andra människor utrymme så de kan växa eller begränsar vi dem och gör dem mindre?

”Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen…”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭7:12‬ ‭SFB15‬‬

”Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta, det har ni gjort för mig.”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭25:40‬ ‭SFB15‬‬