Är det inte det vi längtar efter, alla vi människor? Kärlek som räcker ett helt liv, både i goda tider och i tider som är lite mer kämpiga. Att få älska och bli älskad är ett mänskligt behov som behöver tillfredsställas för att vi ska må bra.

Jag pratar inte bara om kärlek mellan två vuxna individer, jag pratar om kärlek. Det kan vara mellan föräldrar och barn, mellan barn och föräldrar, mellan syskon eller den kärlek du kan känna från en god vän, alltså kärlek.

Vad är det då med kärlek som är så viktigt? Kärlek är bara ett ord, tills någon ger det en mening.

För mej är det att vara älskad för den jag är. Inte för att jag ska bli någon som någon vill att jag ska vara. Att vara älska för alla mina fördelar, begåvningar och styrkor, att dessa inte bli ett hot för den som älskar mig. Att bli älskad när jag förtjänar det minst, när jag visar upp en sida som är mindre trevlig eller en sida som helt plötsligt har gått tillbaka till trotsåldern.

Detta innebär inte, att det ger mej rätt, att bete mej hur som helst och ändå förvänta mig kärlek. Jag talar om en kärleken som också räcker de dagar då jag inte orka vara mitt bästa jag.

Mina föräldrar levde 62 år tillsammans i kärlek. Inte alltid överens, det fanns dagar då de inte pratade med varandra. Båda var starka personer, om än på olika sätt. Ulla-Britt och Sven-Åke valde att älska varandra hela livet, till pappas sista andetag. För mej är de så stora förebilder. Detta kort togs under de sista veckorna som pappa levde. En bild som för mej förmedlar just detta. ”Kärlek som räcker ett helt liv”.

Kärlekens lov

”Om jag talar både människors och änglars språk men inte har kärlek, är jag bara ekande brons eller en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting. Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst. Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda. Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna. Vi förstår bara till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer ska det som är till en del försvinna. När jag var barn talade jag som ett barn, tänkte som ett barn och förstod som ett barn. Men sedan jag blivit vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd. Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre,”
‭‭Första Korintierbrevet‬ ‭13:1-13‬ ‭SFB15‬‬