När jag var liten var långfredagen en av de tråkigaste dagarna som fanns. Den var oändligt lång och det mesta kunde man inte göra. I min familj var dock uteliv tillåtet och vi drog ihop påskris till den stora påskbrasan på påskafton. När jag var tretton år hade jag några månader tidigare sagt mitt JA till Jesus och bestämt mej för att bli en kristen.

Mina kompisar som var uppväxta i missionshuset fick inte hålla i en sax eller inte ens i ett ”binne” (sticke/virke) den dagen. Kommer så väl ihåg den första långfredagsgudstjänsten jag gick på. Hade tagit på mej den finaste klänningen jag hade… den röda för att fira den största dagen, den att Jesus dog för oss.

Jag kommer finklädd till kyrkan och förstår med ens att jag inget begriper😇 Svartekören sjöng, så kallade jag dem, alla i svart. Resten av församlingen var svart eller mörkt klädda och stämningen var lite dyster. Varför? Vi skulle ju fira det stora?

I dag finns det inte längre någon skillnad på långfredagen eller andra dagar. Kiosken, bion och shoppingcenter är öppna till och med i katolska Spanien. Alla lever som vanligt och saxen och ”binnet” får vem som helst hålla i.

Det finns mycket av de gamla reglerna som jag är glad över inte längre gäller men ändå… Betyder inte långfredagen och det som hände mer för oss än att det blir en dag som alla andra?

Vad tänker du på i dag, långfredagen?