Denna gången är det en kvinna som lyfts fram i historien och i läroböckerna men sällan har vi fått läsa om henne i förhållandet till sina medsystrar.
Under två decennier i mitten av 1600-talet brändes häxor på bål i Sverige innan kyrkan och stadsmakten så småningom nyktrade till. Över 300 människor blev avrättade för häxeri och de allra flesta var kvinnor. Under detta århundrade föddes Drottning Kristina, 8/12 1626 – 19/4 1689. Endast 6 år gammal ärver hon tronen även om hon får vänta 12 år innan hon får makten på riktigt. Tänk själva… svenskarna bränner kvinnor som häxor för att de har kunskap och är driftiga, samtidigt får svenskarna en drottning som ska styra över dem. Vilka konflikter det måste ha inneburit för de styrande männen och prästerskapet. Önskar att Bibelns ord om: Här är inte man eller kvinna, jude eller grek, fattig eller rik, utan alla är ett…” hade varit levande i de som styrde landet och kyrkan.
Återigen en kvinna som gick sin egen väg och i en tid då det hade kunnat kosta henne livet. Detta i en tid där det fanns en föreställning om hur en” god kvinna” skulle vara. Hon skulle vara gift, trogen och ett stöd för mannen. Hon skulle utan att klaga eller ifrågasätta ta hand om allt som hörde hemmet och familjen till… Om, tänk om hon hade gift sig, då hade hon förlorat allt eftersom hon som kvinna inte kunde ansvara för sitt eget liv. Vilken annorlunda tid det var, iallafall om man som jag växt upp i Sverige och i en familj där min pappa behandlade min mamma som sin jämlike.
Nu är det inte så att jag i allt hyllar Kristinas val men däremot hennes mod. Hon vågade följa sitt hjärta och hon valde att fylla sin själ med kunskap.
En ovanligt vanlig kvinnas tankar och funderingar runt livet 