Så var det då dags, en ny tid i livet.
Det har varit många tankar och funderingar, det har varit en skräckblandad förväntan på hur livet ska bli. Jag har fyllt 65 år och ska nu titulerar mej för pensionär. Sedan tio dagar är jag inte längre fast anställd av Gnosjö Kommun, vilken konstig känsla!
Att inte längre ha ett jobba att gå till, vad gör man då?
Att inte längre vara lärare, vem är man då?
Frågorna i mitt huvud har varit många men svaren få. Det är så många som sagt, lyckost dej som nu får göra vad du vill. Fast det är ju precis det jag gjort hela tiden. Jag har gått till mitt jobb som jag älskat. Fått vara kreativ och planera min undervisning efter mitt eget huvud.
Att vara lärare har passat mej som hand i handske.
Jo, det har funnits baksidor, och ibland har de varit många. För lite planeringstid och för mycket administration. För många elever som behöver extra stöd och för få resurser att ge dem. Min ork har gått till jobbet och hemma har jag varit trött och sliten. Min man, mina barn och barnbarn har inte fått tid och engagemang som jag velat ge för den kraften har jag inte haft (enligt mitt eget samvete).
Så vad ska nu denna nya tid innebära? Först önskar jag mej hälsa för min egen och de minas del. Hälsan är det viktigast för att man ska kunna njuta och ta sig an nya projekt. Sen är min önskan att få tid med man, barn och barnbarn, naturligtvis i lagom doser. Tror ingen av våra barn vill ha oss där på 100% Men att ha tid och ork att avlasta när det behövs. Läsa, läsa och läsa lite till. Måla, pyssla ja testa en massa olika material och tekniker. Blogga, fortsätta med lilla företaget, resa och när tiden är inne kanske engagera mej i något frivillighetsarbete. Men först ska jag ha mitt friår, ett år med resor, ett år där huset ska ut till försäljning och vi ska flytta till ett nytt boende. Det är verkligen en ny tid och jag ser fram emot den 🙂
En ovanligt vanlig kvinnas tankar och funderingar runt livet 