Näst sista dagen på Gotland och vi har en kall och blåsig dag. Vad passar bättre än att åka upp till Lummelundagrottan där temperaturen alltid är ca +8 grader, året runt. De yttre delarna av Lummelundagrottan har varit känd i århundraden, då människorna förvarade sina färskvaror där inne. Det var innan kyl och frys tog sin boning ibland oss. Där är temperaturen är mellan 5 och 12 plusgrader.

Det var här tre 14-åriga pojkar, 1948 börjat göra expeditioner för att undersöka grottsystemet. De höll på i flera år innan de berättade för någon om vilka upptäckter de gjort. Bara tanken på vad som kunde ha hänt ger mig ont i magen.

1955 bjöd pojkarna in Leander Tell – svensk speleologis(speleologi: läran om grottor) fader och grundare av Sveriges Speleologförbund. När han skulle ta sig in i grottan kunde han inte passera den smala ”pojkarnas gång” som bara var 22 cm i omfång pga sin kratfiga mage. Han fick åka hem till Stockholm och återkom när han bantat ner sig 🙂 När upptäckten offentliggjordes fortsatte utforskandet av andra grottforskare.

Min rädsla för grottor har jag skrivit om här. Man ska jobba på sina rädslor så därför gick jag med på en guidad visning. Vi hade en ung kvinna som var fantastisk. Hon berättade om hur grottan blev återupptäck och vad som hänt sedan dess. Att lyssna till henne hjälpte mej att tänka på något annat än att ”Andas in, andas ut, Andas in, andas ut. Det blir bättre till slut. Så andas in, andas ut. Andas in, andas ut. Andas in, andas ut. Det blir bättre till slut. Så bara andas”

Berggrunden på Gotland består av kalksten. Ursprunget är ett korallrev långt nere vid ekvatorn som under 400 miljoner sakta rört sig uppåt till sin nuvarande plats mitt i Östersjön. Jag tror aldrig jag sett så många fossiler som lämnat spår eller som finns kvar i sin ursprungliga form tidigare.