Jag har precis avslutat boken av My Feldt, ”Rullrån och tankebrus, en bakbok för livet och döden.”

Det har varit två omtumlande dagar av läsning som inspirerar, frustrerande och kastar mig mellan alla möjliga känslor.
Att temat på bilder och många av texterna är Cirkus/Tivoli är inte så konstigt, det känns som om hela mitt känsloliv åker berg- och dalbana.

      ”Man behöver inte välja mellan att vara solsken eller oväder, man kan vara båda samtidigt. För i kontrasten kommer det vackraste fram, regnbågen. 
Till alla som alltid har sagt att jag är för mycket: Hur kan de veta att det inte är de som är för lite?” 

Dessa orden kunde varit skriva av mej! Hela livet har jag känt att jag tar för stor plats, inte riktigt är så tyst och fin som en kvinna ska vara. Vem som nu bestämmer det?

När jag läser boken så kan jag inte låta bli att reflektera eller analysera relationen mellan mamma och dotter, mellan goda och mindre goda dagar och upplevelser. Ibland har jag gråten i halsen och ibland är mitt huvud fyllt av frågetecken.

My är kreativ i allt hon gör, målar, syr, bakar, snickra osv osv, dessutom kan hon sätta ord på sina tankar och känslor. Visst det är inte alltid jag hänger med för det svänger som Loke på Liseberg från högt till lågt, från mörker till ljus. Men boken berör och förvirrar. Mellan alla dessa magiskt vackra foton och texter finns det recept , recept som jag bläddrar förbi efter att ha läst ingressen. Jag vill vidare, läsa mer för att kanske bli lite klokare. Boken lämnar mej med en eftersmak som är en blandning mellan sött, salt och surt. Läs den och berätta för mej vad du tyckte