… som är värda en medalj i dag på Nobeldagen.
När Alfred Nobel dör i en hjärnblödning den 10 december 1896, har han i sitt testamente, skrivit att hans tillgångar ska placeras i en fond. Den årliga räntan från fonden ska gå till ett pris till ”dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta.”

Vilka är då de människor som under året har gjort den största nyttan för mänskligheten? – Ja, inte jag i alla fall, tänker nog de flesta av oss. Vilket skulle kunna tänkas vara sant, vi har inte löst vaccin till en pandemi, eller fixat världsekonomin osv…
MEN, många av er har ring det där samtalet som betydde allt för någon den dagen. Kanske hjälpt du någon med kassen i affären, log och frågade hur någon mådde eller såg en ensam själ i ögonen och bekräftade att den fanns till.
Till alla er som varje dag gör skillnad i någon annans liv och till alla er som trots omständigheter, går upp, klär på er och våga leva en dag till – NI är värda Nobels pris i att vara människa! Till alla dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta – GRATTIS











Tänk vilka drömmar och vad mycket kärlek det måste ha legat bakom dessa ord. På ålderns höst välsignas de med ett barn, en son. Tänk om de då i denna stund hade vetat de vi vet, att Johannes skulle gå ett hemskt öde till mötes. Hans huvud skulle begäras på ett fat av en hämndgirig kvinna. Som förälder är det så hemskt att läsa. Sakarisa står där och lovsjunger Gud och är fylld av kärlek, intet ont anande om det som komma ska.

