I dag handlade texten i 100 days of Bible promises,
om att inte vara rädda En känsla som jag tror drabbar oss alla då och då. Rädsla för det som ska hända, rädsla för det som kan hända, rädsla för ensamhet, sjukdom, död mm
Varför väljer jag då att dedikera till Lillemor och Bengt-Olof detta inlägg ”Var inte rädd”?
Båda var vänner till mej som alldeles för tidigt i livet möte en sjukdom de inte kunde besegra. I Bengt-Olofs fall tog det lite mer än 3 månader från besked till dess att han fick flytta hem. När det gäller Lillemor var processen längre, ungefär 2 ,5 år. Vad hade då dessa båda gemensamt som jag vill berätta om?
De lät inte rädslan ta makten över deras liv. Fast att båda helt mänskligt hade all anledning till det. De visste att sjukdomen de bar på inte gick att bota. De visste att de skulle lämna sin respektive ensamma och att de inte skulle få följa barn och barnbarn på livresan längre fram och ändå… Det var inte rädslan som tog över deras liv!
När det gäller Bengt-Olof, som vi träffade ofta de tre sista månaderna så sa han en mening till alla han mötte: Gud är god! Gud är god, var hans budskap, när han passerade genom ”dödsskuggans dal”. Han trodde gott om sin Gud även när han blev svagare och svagare. Rädslan blev inte hans största följeslagare.
I PS 27:1 kan man läsa:
Herren är mitt ljus och min frälsning.
Vem ska jag frukta.
Herren försvarar mitt liv.
Vem ska jag vara rädd för?
Bengt-Olof trodde på något större, att vår tid på jorden inte var det enda Gud har att erbjuda. .
Lillemor har jag umgåtts med i perioder under de sista 15 åren. Ibland intensivare och ibland mer sällan. Vi har seglat med henne och hennes man, vi har fikat hos varandra, och gått rundor med hennes hund. Den sista månaden träffades vi minst 2 gånger per vecka, ibland ensamma och ibland tillsamman med andra hemma i hennes kök. Lillemor älskade människor, människor som fanns i hennes direkta närhet. Hon gillade inte ensamheten. Under de två och halvt år som sjukdomen steg för steg tog bort ork och förmågor från henne, fortsatte hon att peka på Gud. Lillemor sa bl.a: Jag förstår inte de finns människor som inte har en Gudstro, jag skulle i alla fall inte klara det. Min Gudstro bär oavsett vad som händer mej, det har jag fått uppleva i och med sjukdomen.
Bengt-Olof och Lillemor, ni två har lärt mej mer om förtröstan och frid än några andra jag känner. Ni visade på en tro som bär genom rädslan och ovissheten.
Var inte rädd för jag är med dej, se dej inte ängsligt om, för jag är din Gud.
Jag styrker dej, jag stöder dej, med min rättfärdighets högra hand.
Jesaja 41:10


I dag berättade hon om en kvinna som hon känner som lärde henne något viktigt på hennes första jobb. Det var orden: – Jag tycker om dej, men jag tycker inte som dej…

välmålad i en del av böckerna och jag skulle behöva en till att måla i. Rebeca Lennels som driver


