Månadens utmaning, var kreativ i 15 min varje dag trots allt annat som ska ske.
För många år sedan var jag kontaktförälder till en 3 åring flicka. Denna lilla flicka sa ofta: Lugn och fin, säger Åsa❤️ Lugn och fin är ett underskattat uttryck i advent.
Maria Scherer skrev en bok med titeln ”Sätt dig ner och vänta på din själ”
Så, glöm inte bort dej själv och de som står dej nära i alla måsten inför julen.

I en tid då många stressar och har lite tid för sig själva, lite tid till återhämtning, vill jag skicka er en utmaning.
Gå med i #kreativadvent2021
Låt varje dag under advent få innehålla en liten stund av kreativitet, för nöjet och lustens skull. Vare sig om du ritar, målar, stickar, virkar, syr, arrangerar blommor, skriver, bakar eller något annat, se till att du tar dig tid.
En liten egen stund, 15 min eller mer, för att fylla på energi. Gör det för din egen skull och vill du glädja andra med din kreativitet använd hasstagen #kreativadvent2021
”Vi är skapade för att skapa”🎨
Här kommer min bild för första advent. ”Väntan”, det är vad ordet advent innebär, väntan på ankomsten av en kung.
Vad väntar du på?

För några veckor sedan var jag i Forserum på en workshop med Kreativ Tro. Jag bad Marinethe Peterson att göra en sida i min kreativa bibel. Temat var ”Människor har fötter inte rötter”.
Många människor sitter fast i det som varit, och ser inte det som är och kan komma. Våga ta steg du länge drömt om och se vad livet kan erbjuda dej.
Ha en välsignad dag❤️
Matt 28:16-20

I dag tänkte jag berätta om Blanch Peyron som levde mellan 1867-1933. När man läser om Blanch och det hon gjorde med sitt liv kan man inte låta bli att bli berörd och samtidigt beklämd.

Blanche avlägger ett löfte som innebär att hon alltid ska göra vad hon kan för att underlätta andra människors liv. Hon väljer att som kvinna i en tid där hon inte äger sin egen talan, eller rättigheten att ta lån eller investera, ändå förverkliga sitt hjärtas dröm. Vad är det som gör att vissa människor är så ”överlåtna” till sitt ”kall” eller till att följa sitt hjärta medans de flesta andra inte är beredda att offra sin bekvämlighet. Blanch offrade sin bekvämlighet för att andra skulle få det bättre. Vad ä det då som gör mej beklämd? Jo, att vi fortfarande i dag har miljoner människor som lever i misär, på gatan, och under icke värdiga förhållanden. Varför har vår välfärd, eller vårt engagemang inte räck till att lyfte dessa människor från deras utanförskap?

Blanch föddes i Lyon den 8 mars 1867 som Blanche Rossel.

Hennes mamma skickar henne till Skottland och där i Glasgow möter hon ”Marshal”, Catherine Booth  dotter till William Booth, grundaren av frälsningsarmén. Vid 17 år tar hon värvning i ”armen”, en röresle som inte var accepterad hemma Frankrike. Blanche gick med i syfte att hjälpa de som hade de svårast i livet. I Frälsningsarmén har hon som kvinna en möjlighet som inte finns någon annanstans på den tiden. Hon får tala, predika fast hon är kvinna.

Senare gifte hon sig med Albin Peyron (1870-1944) som hade registrerat sig samtidigt som hon, när han bara var 14 år. Hon blir kapten och kommissionär, tillsammans kommer de att leda Frälsningsarméns sociala arbete i Frankrike under hela deras liv.

En kvinna i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet som går sin egen väg, det är stort! Fast ännu större är att hennes man Albin låter henne växa och gå sin egen väg utan att han hindrar henne eller ställer sig i vägen.

År 1925 köpte Frälsningsarmén byggnaden på Rue de Charonne i Paris för att förvandla den till kvinnopalatset, som finn kvar än i dag. Byggt 1910 hade det fungerat som ett kloster, militärsjukhus och pensionsministerium. Den 23 juni 1926 invigdes kvinnopalatset. Blanche Peyron inleder ett nytt projekt: Moderns och Sonens hus. Hon dog av cancer 1933, men Albin slutförde Blanch vission.

Blanche Peyron utsågs till ”Riddare of the Legion of Honor” 1931. De sociala arbetet som Blanche och Albin startade upp är fortfarande öppna för de människor som finns i periferin i huvudstaden. 

År 2019 ägnar romanförfattaren Laetitia Colombani, Blanche en stor plats i sin Roman ”Kvinnokrigarna” En bok jag starkt rekommenderar. Läs den som den roman den är men tänk en stund på den kvinnan som faktisk har levt och förändrat världen för så många kvinnor och barn.

Vilken lag vilar du under!
Jantelagen eller Svantelagen? Mina föräldrar har definitivt fostrat mej under Svantelagen även om den inte fanns till innan 2010.

Jag tror att det har stor betydelse om du och jag har växt upp med känslan av att duga eller inte duga. Jag tror även att det har stor betydelse för hur vi bemöter andra!

Våga vi ge andra människor utrymme så de kan växa eller begränsar vi dem och gör dem mindre?

”Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen…”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭7:12‬ ‭SFB15‬‬

”Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta, det har ni gjort för mig.”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭25:40‬ ‭SFB15‬‬

Det fanns en tid då kvinnas kropp var hyllad för att den fungerade. Den var vacker för de dagar och år som den levt och kämpat. En kropp som levt alla dagar under de förutsättningar som fanns och blev den given. Kort, lång, smal, tjock eller mittemellan…
Om jag levt på den tiden hade jag älskat min kropp, älskat mina rynkor och kroppens slitage.
Men jag lever i en tid där det unga, det vackra, det fejkade är det som ska vara det rätta.
Kraven på mej som åldrande kvinna att ha en kropp som en 20-åring är orimliga. Vad gör dess krav med de flickor om växer upp i dag? Vad gör dessa krav med oss åldrande kvinnor?
Så många frågor?
Så många tankar? Och, så mycket onödig ångest!

Jag vet inte hur mycket du kan om Pablo Picasso men jag kan lite grann. Han var en spansk konstnär som var en av kubismens fader. Redan som 15-åring hade han en egen ateljé och var verksam som konstnär.

När Pablo var 20 år drabbades han av en tragedi när en av hans vänner tog sitt liv. Det blev starten på Picassos blåa period. En period av hans konstnärsskap då alla hans målningar gick i blått och sorgen lyste igenom de olika motiven. 

I Matteus 4:16 kan man läsa följande: ”det folk som sitter i mörker ska se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga ska ett ljus gå upp”.

Precis som Matteus hänvisning till en gammal profetia om att efter mörker kommer ljuset så blev Picassos liv också ljusare, det blev till och med en rosa period. En period som visade på ljus och hopp.

Jag tror att för många har det här sista året varit ett år som varit monokromt, det vill säga, det mesta har varit i samma färgskala. För många har det säkert varit mest grått, grått och återigen grått. Monokromt kan vara väldigt vackert men även till stor del dämpande. Visst finns det många valörer av en färg men om jag får välja så älskar jag hela färgspektrat. 

Tänk bara nu när våren börjar knacka på, den första gula tussilagon är 1000 gånger vackrare än ett helt hav med solgul raps. Varför är det så? Jo jag tror den första strimman av hopp och ljus väcker själen och får oss att hoppas. När vi ser det gula rapsfältet är vi inte lika benägna att förundras, vi har vant oss vid färgerna.

Efter mörker kommer ljus.

Efter en pandemi kommer ett annat liv. 

Efter regn kommer solsken.

Jag vill ha mer färg, mer kärlek, mer fika och mer gemenskap

Mars-challenge : Less is More – Monokrom sida
Alltså, du får bara använda en enda färg Back to the basics. Skala bort. Skala av.
Allt du behöver för kreativ bibelläsning är en bibel och en enda penna.
Du väljer själv om du gör ett färgområde (tex ”blå”) eller om du vill göra överkursen med en enda penna (/krita/dyna/färgkopp/mm). Vit och svart gått bra att använda också utöver din valda färg.
Facebookgruppen – Kreativ Tro

Helt plötsligt kan jag inte delta i samtalet med min man om jag inte antecknar på ett papper eller skriver på iPaden. När jag är ute och promenerar med Fru Jansson så är det nästan som vanligt, hon pratar och jag lyssnar.
Fast nu kan jag bara ge tummen upp, ge tummen ner eller skaka lite på handen om jag är osäker. Det jag har tänkt på under veckan är att jag som talar så ofta kanske skulle vara tystare oftare. Att vara tyst och inte kunna säga allt som dyker upp i huvudet har fått mig att inse att allt inte behöver sägas. Det som inte har blivit sagt behöver inte tas tillbaka.

Å andra sidan så finns det många viktiga bifall, uppmaningar och uppmuntrande ord som inte heller blir sagda. Vi har en stor förmån som får tala fritt i vårt samhälle och den gåvan ska vi förvalta väl. Det innebär inte att friheten att få uttrycka sig ger mig rätten att alltid säga vad jag tycker eller vad jag känner, speciellt om ingen har bett om min åsikt.

För många, många år sedan gick jag på Liljeholmens Folkhögskola/Örebro missionskyrka tillsammans med Unni från Norge. Unni sa en gång en sak som jag har tänkt på ofta.
– Om du inte har något snällt att säga om någon är det bättre att du är tyst.
Med vår röst kan vi uttrycka kärlek, hat, uppmuntran och trycka ner. Jag vill inte vara tyst men jag vill inte heller bara låta min röst vara ett brus i vår tid. Kontrasten mellan att välja att vara tyst i rätt tid och att bli tystad är stor. Låt oss tillsammans höja våra röster för oss själva men framför allt för de som inte har samma möjlighet, blivit tystade eller har en röst som sällan hörs över bruset.

Ps 51:17 Herre, öppna mina läppar så ska min mun förkunna ditt lov.

Det var så utmaningen ljöd i en Facebookgrupp som heter ”SKAPA – ett nätverk för kristna kreatörer”. En gräns, så många olika tankar och idéer som dök upp i mitt huvud när jag tänkte på det ordet. När jag sedan sökte på ordet ”gräns” i Bibeln var det inte lika lätta att få ihop mina idéer och en bibelvers. Till slut fastnade jag ändå för bibelversen från:

PS. 74:17 Du har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter är skapade av dej.

Min tanke hamnade i livet och åldrandet. För mej står sommar för livets höjdpunkt medan vintern är mer avklädande och död. Min yngste son har alltid sagt till sin mormor, min mamma:
-Mormor du är vacker som en sommardag❤️ Numera svara hon alltid: -Nej jag är inte vacker som en sommardag, jag mer som en höst/vinterdag. Helt krasst så har hon ju rätt. Till sommaren blir hon 87 år. En respektabel ålder på en parant kvinna.

I mitt eget fall är det helt uppenbart, jag är inte längre vacker som en sommardag. Det är svårt att inse och förstå att jag nu tillhör den äldre delen av befolkningen. Jag lever på livets höst. Det finns en gräns mellan sommar och vinter, en vacker gräns som heter höst.

Tänk att vår Herre skapade en årstid mellan höjdpunkten och slutet. En årstid som sprakar av färg, skörd och ljuvliga dagar. Så vackert och samtidigt så sorgligt men så är livet. Mellan födelsen och döden är det mycket som händer med en människa. Men en sak är säker, en dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi leva!

Låt oss leva vackert…

Låt oss leva kärleksfull och generöst…

Flicka med pärlörhänge ( Meisje met de Parel ) är en målning av Johannes Vermeer, Nederländerna, från omkring 1665.

Finns det något i ditt liv som du värderar väldigt mycket? Eller finns det något du önskar mer än allt annat i livet att du skulle äga? I bibeltexten sålde mannen allt han ägde för att kunna lägga vantarna på den dyrbara pärlan han hade fått syn på i en åker. För honom var pärlan symbolen för lycka. Han önskade att få äga den och var villig att ge upp allt annat för att få hålla pärlan i sin hand.

Flickan med pärlörhängen är en bild jag verkligen uppskattar. Det är ingen som vette, flickan är men helt klart är hon inte från någon fin familj. Det finns inget i bilden som tyder på att hon skulle vara något annat än en tjänsteflicka och ändå… pärlörhänget.

Någon har satt på henne dyrbara pärlor och valt att måla av henne. Kontrasterna mellan enkelhet och rikedomen. Vad hände med flickan efter att målningen var klar? Vad hände med pärlörhängena? Det är det ingen som säkert vet men det finns en bra bok med samma namn som tavlan och en film inspelad efter boken. De kan varmt rekommenderas även om det bara är fiktion.

Vad har då tavlan med bibelordet att göra? Egentligen ingenting. Jag är med i en facebookgrupp Kreativ bibelläsning och där fick vi en utmaning under februari månad, ”Inspireras av andra och utveckla dej själv”. När bilden v Johannes Vermeer dök upp i mitt flöde så bara visste jag att det var den bilden som skulle bli min februariutmaning.

Fortfarande kvarstår frågan, vad är dyrbart för dej? Har du lagt beslag på detsamma har ett högt värde för dej? I mitt liv har jag förmånen att äga många pärlor: mina barn, barnbarn, man, tron/kyrkan, familj, släkt och vänner, ett hem och ett jobb jag tycker om… Frågan är om är om jag är beredd att göra mej v med något av desto för något som skulle var viktigare eller om jag funnit min pärla.