Så kom då dagen då vi skulle besöka det spektakulära Ba Na Hill.

Äntligen skulle jag med egna ögon få se ”The Golden Bridge” på riktigt. Tänk alla dess kort jag sett på dessa händer som håller upp bron, en bro som hänger ut över djupen. OBS…lånad bild

För mej som inte gillar höjder var det en prövning att åka två cabelcars upp till toppen och sedan gå ut på bron. Mentalt hade jag förberett mej för hur detta skulle gå…

Alltså, det var så dimmigt och regnigt att vi missade de gudomliga utsikten på 1400 m höjd🙄 För mej är bron en symbol för den tro på Gud som jag har. Jag får ibland utmana mina rädslor och göra saker utanför min komfortzon men i allt det vilar jag i Guds händer.

Vem kunde tro för 30 år sedan att jag en dag skulle få njuta några dagar i livet på en resort i Vietnam? För 30 år sedan var jag mamma till en liten prins och skulle om 11 månader få min andra prins. Barnens pappa studerade och jobbade extra medans jag själv precis var klar med min fritidspedagosexamen. Jag var mammaledig men arbetade varje onsdag. Var det extra skralt i kassan klippte, slingade och permanentade jag vänner och bekanta mot lite pengar. Det blev till extra pengar veckan innan löning. Semester tillbringade vi en vecka på GULLBRANNAGÅRDEN där vi var gårdsgäng, vilket innebar att vi hjälpte till med div uppgifter mot mat och husrum. 30 år senare… jag är snart 60 år och har läst vidare till mellanstadielärare och kompletterat med bildlärarprogrammet. Jag har gått igenom en skilsmässa och funnit en ny man att dela livet med. Något jag inte trodde var möjligt den dagen jag blev lämnad. ”Gud är god”, som en god vän sa under hela hans sjukdoms tid.

”Gud är god”.

Så sitter jag nu här och känner mej så tacksam att jag får tillhöra en liten priviligerad del av mänskligheten som har möjlighet att göra en sådan resa.

Vietnam har så mycket mer än vad jag hade föreställt mej. Fantastik natur, underbart klimat även om vi är här mitt under regnperioden. Solen har lyst på oss varje dag och i går kväll var första gången vi upplevde tropiskt regn, i massor.

Människorna är så vänliga, ser man lite vilsen ut kommer de fram, stannar sina mopeder och undrar om man behöver hjälp. Maten… maten är så god! Oavsett om du sitter på små pallar ut med floden och blir serverad från ett litet provisoriskt kök eller om du går på fina restauranger så är det så gott.

Arkitekturen är så varierande, det märks att så många folkslag har varit en del av landets historia. Kulturen är spännande och annorlunda än den jag växt upp med.

Trafiken… trafiken är de mest hysteriska jag upplevt. Folk kört precis hur som helst. Jag har sett familjer med 5 personer på en moped där bara föraren har hjälm. Nyfödda barn i mammas famn. Små barn står längst fram och håller sig i styret. Att gå över gatan är ett äventyr!

Glad att vi har 6 dagar kvar samt ber att tyfonen tar en annan sväng än över oss.

Jag vill gärna komma tillbaka hit❤️

Dag 6 av 100 days of Bible promises. Oro dej inte, som om det vore möjligt? Är det de?

I dag ringde en god vän till mej, vi pratade en lite stund sedan sa hon: Kan du inte skriva något matnyttigt för mej och inte bara en massa bibelord… Sedan skyndade hon sig att säga… – Alltså nu skriver du väl det på bloggen!
Ja, det gör jag 🙂 Så nu skriver jag något som gäller alla. Det lilla ordet ORO.
Oro är något som alla människor känner i olika grad, olika mycket och vid olika tillfällen i livet.

Jag har människor i min närhet som oroar sig mycket, andra som jag själv, vi oroar oss mindre. Jag är ganska lik min pappa. Han var inte typen som gick omkring och oroade sig. Varför oroa sig innan något hänt? Om det inte händer, då har man oroat sig i onödan. Om något hemsk händer, ja då har man ju oroat sig dubbelt så mycket.
Alltså oro till ingen nytta!

För andra människor är oron något de vaknar med något som oftast följer dem hela dagen, för att sedan bli ännu värre på natten. Det är lätt att säga till dem att inte oroa sig men det hjälper inte. Här behöver vårt samhälle, du och jag bli mer lyhörda för människor som behöver ”en hand” att hålla i.

Någon av mina vänner oroar sig just nu för besked som ska komma. Kommer beskedet innebära att allt kommer att gå bra eller kommer det bli lång och svår medicinsk behandling framöver?

Sen har vi allt det där andra som ibland kan vara befogad eller obefogad oro, som t.ex. IKEA… För några dagar sedan på beställde vi på spanska en bokhylla från IKEA i Murcia. Men vi fick också hjälp av en god vän. 
Här har vi ett typiskt orosmoment. Ska bokhyllan komma den dagen de sa? Kommer alla delarna att vara med? Hur läser man en beskrivning på spansk? osv osv… Var oron befogad? Ja och nej.

Bokhyllan kom i tid. Alla delar var med. Det finns ingen text på IKEAs beskrivningar… bara bilder. Alltså det var inget att bekymra sig för men OM…
Då hade det blivit jobbigt.

Till slut vill jag ändå bara påminna om följande från Lukas evangelium kapitlet 12 och vers 25: Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd?

Eller, Ordspråksboken 12:25 Bekymmer tynger en mans hjärta, ett vänligt ord ger det glädje.

Till sist Filipperbrevet 4:6 Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse.

Dag 5 100 days Of Bible promises. I dag har jag funderat utifrån rubriken och det bibelställen som var med:

Jag vet väl vilka tankar jag har för er säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Jer 29:11

Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det Kristi Jesu dag. Fil 1:6

Ha din glädje i HERREN. Då ska han ge dej vad ditt hjärta begär. PS 37:4

Så ofta i mitt liv har jag mött motgångar som har försökt att bita sej fast i min hud eller snarare under min hud. Det är så lätt att mitt fokus hamnar på det som varit orättvist mot mej eller den som gjort mej illa. Vi kan prata om ett stråk av bitterhet att livet inte blev som jag ville.

Jag har haft tur att omge mej med människor som försökt skingra mina tankar, byta fokus och lämna det som varit. När jag bytt fokus har livet oftast kommit med positiva överraskningar eller händelser som jag kallar välsignelser.

Gud vill dej och mej gott. Han har ett syfte med ditt och mitt liv. Han har lagt ner talanger, gåvor och olika personligheter i våra liv för att vi bl.a. ska kunna känna glädje. I mitt fall mår jag bättre när jag använder min kreativa sida, den gör mej mer harmonisk. Alltså min önskning att vara kreativ är Guds syfte med mitt liv, så tänker jag. En enkel kvinnas enkla teologi.

Om vi har vårt fokus på det goda, på den kärlek som faktisk finns runt omkring oss så har vi lättare att vända misstag till något vackert.

Vi behöver ställa in skärpan i vårt liv, hitta nytt fokus och välja livet, glädjen och kärleken.

 I dag är det dags att ta tag i boken jag köpte för snart ett år sedan, 100 days of Bible promises A Devotional Journal, av Shanna Noel.

Ett uppslag per dag med löften om vila, om att stå stadigt och hämta kraft.

Dag 1 handlar om NÅD.  ”Min nåd är nog för dej, för min kraft fullkomnas i svaghet.”
Därför vill jag hellre berömma mej av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mej.

Min semester eller mitt sommarlov började för två veckor sedan, men det är först nu som jag känner att jag kan vila och luta mej tillbaka. Det har varit en vår som tagit mycket av min kraft och som det säkert har gjort för många fler än mej. Vi har haft en nära vän som kämpat sin sista strid och vi har nu följt henne till den sista vilan. Det har varit en del att ta i med förälder, våra fem barn och sex barnbarn, vänner, jobb och församling.

Jag älskar att ha min familj omkring mej, umgås med vänner, pyssla, måla, jobba, leda möten och en del annat. MEN jag känner att kraften har sipprat ut utan att jag tagit mej tid att stanna upp och hämta ny kraft.

På vår semester har vi de sista åren läst en bok tillsammans. Vi har läst och pratat och funderat på hur vi vill leva, växa och förändras. Trots vår ålder 🙂 så vill vi upptäcka nya saker, gå nya vägar osv.

Det är dessa dagar, då livet går i slowmotion som min själ hämtar kraft och ger ny inspiration- Jag behöver inte prestera en massa utan bara vara.
Som det står i sången: Bara vara stilla, vara lugn och stilla, bara vara stilla inför Jesus… 

Jag behöver NÅDEN, behöver hålla kontakten och inte släppa taget. Semestern är min tid då jag lämnar in mej själv på service…

 

Vi närmar oss påsken. För mej är påsken detsamma som Spanien sedan många år. Jag har påsklov och vi möter våren där under en vecka. Under påsken brukar vi besöka någon kyrka i Torrevieja och ett år var vi i Norska sjömanskyrkan på långfredagen. Det var en mäktig upplevelse. Vi gick in genom bakdörren i kyrkan ock längst fram stod det ett kors, med en törnekrona, det var allt.

Gudstjänsten började men ingen människa syntes där fram, bara ett kors. Allt som hände under gudstjänsten hände bakom oss och vårt enda fokus låg på det ensamma korset. Budskapet blev så mycket tydligare när man inte hade några andra synintryck.

Innan påsken säger Jesus i Matteus 26: 39 ”Fader, låt denna bägare gå för bi mej, om det är möjligt. Men inte som jag vill utan som du vill…”

Inte så mycket jag vill, jag ska, jag kan själv… utan Du… Fokus flyttades från honom till någon annan. Så lätt det är för oss i dag att vara självcentrerade och fokusera på oss och vårt, istället för att ge upp lite av vår egen bekvämlighet och fråga oss vad någon annan vill.

Kanske är det en av vår tids stora hemlighet med ohälsa att vi fokuserar för mycket på det som handlar om mej och mitt. Intrycken, världsbilden blir liten om jag själv är i centrum. Vågar jag eller vi se oss runtomkring öppnas andra möjligheter till möten. Möten med människor som vi kan hjälpa, människor som kan mildra vår egen ensamhet och möten med en Gud som kan erbjuda gemenskap.

Inte som jag vill utan som du vill…

 

Jag håller på och läser Sara Danius bok ”En husmoders död”. Det är en bok med många korta texter som tidigare varit publicerade. I en av dessa texter skriver Sara om Italo Calvino 1923-1985, en av efterkrigstidens mest betydande författare: ”Varför hyllade han lättheten? Förmodligen därför att den INTE infann sig av sig själv. Lättheten var ingen gåva. Den var resultatet av ett enträget och tålmodigt borttagande av tyngd.” De rader kom att stå ut för mej. Du kanske undrar varför? Det är en så viktig insikt. Lätthet är ingen gåva det är resultatet av ett hårt arbete.

En sak jag får höra då och då, är: – Det är så lätt för dej som är så positiv! Hm… varför skulle det vara lättare för mej som är possitiv än för den som är negativ? För mej handlar det om att vi har olika val att göra. Att välja det ljusa framför det mörka, lyckan framför olyckan, kärlek framför likgiltighet. Det är olika val!

Jag väljer att förhålla mej till livet på ett visst sätt därför att jag inte vill gå in i mörkret. Det tar kraft och energi att välja kärleken varje dag, det tar kraft och energi att välja se ljust på tillvaron fast att många saker tunt omkring är problematiska.

Att välja det ljusa, lättheten är inte något som bara går av sig själv, det är ett val. Du och jag har alltid ett val att göra, även om vi ställs inför händelser som vi inte kan påverka. Valet handlar om hur vi väljer att gå vidare, hur väljer vi att hantera livet?

Jag väljer oftast lättheten även om det kostar på. Det handlar inte bara om att jag är en possitiv person utan mer om vilket liv jag vill leva.

Min skilsmässa är ett exempel på där det tog lång tid innan jag orkade välja livet, glädjen och lättheten. Om alternativet var bitterhet, så vet jag att jag till sist valde rätt.

Pappa, min älskade pappas bortgång gör två år sedan smärtar mej fortfarande men jag väljer att förhålla mej till det med tacksamhet. Inte tacksamhet för att han fick sluta sitt liv utan tacksamhet för att han varit min pappa i 56 år. Tacksamhet för den människa han var❤️

Under de sista 15 åren har min kropp varit allt annat än samarbetsvillig men jag väljer att vara nöjd och glad för de bra dagarna. Tacksam att det inte är livshotande. Det krävs en del arbete för att välja bort orättvisa, smärta och alla de andra känslorna eller tillvägagångssätten.  MEN för mej ger det mer mening åt mitt liv.

Jag väljer att förhålla mej till livet med en anings lätthet❤️

”Ebb är den tidsperiod då havsvattnet drar sig tillbaka från kusten och vattennivån sjunker tills lågvatten uppnås. Därefter följer flod, då vattnet stiger tills högvatten uppnås, varefter förloppet upprepar sig. Ibland kallas lågvatten ebb och högvatten flod. Tidvattenhöjden är skillnaden mellan lågvatten och högvatten.” Wikipedia

Har du, precis som jag upplevt hur ditt liv lever sitt eget liv? Livet styrs av lagar och regler som du och jag inte kan påverka. I bland är det andra människor som skriver kapitlen i vår livsbok och ibland är det vi själva. Andra gånger är det livet själv som väljer ut innehållet som vi är tvungna att förhålla oss till. Känner du igen dej?

Vi tror ofta att vi är skapare eller iallafall medskapare av vårt eget liv och visst är vi det till en viss del men… I varje fall har mitt liv varit både ebb och flod. Det har varit dagar då allt har runnit på som det ska och dagar då allt bara har rämnat. Det trygga och normala har lyst med sin frånvaro. Finns det då något som man kan göra i livets villervalla något som begränsar svängningarna av ”ebb och flod”? Kan man i ”flod” bunkra upp energi och lust, spara detta tills man hamnar i ”ebb”?

Jag tror tyvärr inte att det går att försäkra sig mot livets ebb men jag tror på att vi kan  lära oss att vila i det som blev vårat liv. Efter ebb kommer flod, energi, lust, kärlek och glädje tillbaka. Var stark och frimodig i det liv som blev ditt!❤️

Om jag ska erkänna så har jag semester och tillbringar en vecka hos min svägerska och svåger i Cascais som ligger någon mil utanför Lissabon i Portugal. Det har varit dagar av naturupplevelser, kultur, historia, djupa samtal och skratt. I dag har det varit en dag full av kultur och historia om vartannat.Första stoppet gjorde vi vid Bele’mtornet.

 

Denna byggnad uppfördes för att uppmärksamma Vasco de Gamas expedition. Man började bygga 1515 och tornet var färdigt fyra år senare. Vasco var inte vem som helst, han var den förste som klarade av att segla från Portugal till Indien. Columbus var den äventyraren som hade försökt några år tidigare men hamnat lite fel… det blev inte Indien utan Amerika men den historian känner ni säkert till.

Lite längre ner på kajen står ett annat monument, Upptäckarnas monument där man ville hedra de stora upptäcktsresande från 1400-1500 talet.  Längst fram står Henrik sjöfararen och efter honom kommer Vasco de Gamas.

Senare på eftermiddagen passerade vi den imponerande Aqueduto das Águas Livres, som byggdes mellan åren 1728 och 1835 för att transportera dricksvatten till Lissabon från Canecas, 18 kilometer väster om staden. Akvedukten har 109 valv och en högsta höjd på hela 65 meter!

Nu undrar du kanske om jag ändrat innehåll på min blogg och startat en reseblogg istället? Men så är inte fallet utan jag spinner vidare på mina tankar som vanligt 😇 Dagens rubrik handlar om ”Let’s make History”. Låt oss skapa historia. Hur kan vi göra det? Jag tror eller jag vet att du och jag kan göra skillnad i varandras liv. Vi skapar historia,  för oss själva men också för andra. Den stora frågan är bara vilken historia vi skapar och hur vi blir ihågkomna… Hur vill du bli ihågkommen?  Vilka bedrifter vill du att andra människor ska minnas dej för? Är det för din yrkeskarriär, för dina bilar, ditt hus, din utbildning eller något annat?

För egen del tror jag inte att jag kommer att åstadkomma några stora underverk eller upptäckter som kommer att förändra världen. Men  jag vill bli ihågkommen för att jag gjorde skillnad för någon eller några människor. Jag vill att mitt liv ska skapa ”Efter värme”, precis som Thomas Sjödin skrev i sin bok. En värme som finns kvar den dagen då jag inte längre är kvar på denna jord. Vad är det du vill bli ihågkommen för? 

Så mycket av det som möter oss i livet har mer än en sida.  Hur vi väljer att hantera tillvaron påverkar inte bara oss själva utan även andra i vår omgivning. I kväll såg jag en bild i en facebookgrupp som fick mej att fundera… – ja, jag vet att det har varit dåligt på den punkten under ett långt tag men nu är jag på G igen 😇 Här kommer bilden. ”Det handlar om vilket perspektiv du väljer att se”

Hur ofta väljer jag eller du att bara se saker från ett håll? Vi är snabba att fatta beslut om hur saker och ting ligger till. Vi dömmer ibland människor och sammanhang utan att ha funderat ett varv till. Vi glömmer att försöka titta på människan, handlingen eller sammanhanget från olika perspektiv. Kanske skulle vi bli förvånade om vi såg saken från ett annat håll, från ett annat perspektiv.

Kanske måste vi börja fundera på om den slutsatsen vi kommit framtill leder till något gott, eller om den leder till något dåligt. Kan jag hjälpa till eller stjälper jag bara?

I år är det valår, tror inte att någon av oss kommer att missa detta. Det gäller att välja vem eller vilka som ska styra Sverige i 4 år framåt. Vi måste fundera över vilket Sverige vi vill leva i. Finns det olika perspektiv att välja på så borde vi kanske välja det alternativet som gör våra medmänniskor större och inte mindre. Om det alternativet finns vet jag inte men jag vet att du och jag kan välja det perspektivet i våra liv varje dag. Det du och jag ser kanske har en annan sida, ett annat perspektiv som vi inte känner till. Kanske vi måste anstränga oss innan vi bestämmer oss för vad vi ser eller vad vi upplever.

Låt oss hjälpas åt att välja det perspektiv som gör våra medmänniskor större och inte mindre❤️