Okategoriserade

No one believed in me…

/ Åsa / 2 kommentarer

I kväll när jag kom hem efter en spännande eftermiddag och kväll med hockeyfest tillsammans med vänner kom lusten tillbaka. Lusten att skriva ett inlägg. Förra söndagen trampade jag snett inne på Stadium på Drottninggatans i Stockholm. Ett felsteg som blev till ambulansfärd, kryckor, en fotfraktur och 4 veckors sjukskrivning. Det har känts under veckan som allt möjligt fick en fraktur, lusten att göra något, lusten att läsa, lusten att måla och lusten att skriva. Allt har gått på lågenergi! Kanske behövde jag bara sitta här i min fåtölj och vänta på min själ.

Hockeyfesten mellan Brynäs och HV71 var dramatisk och lång men slutade till sist som jag önskade. HV71 är Svenska mästare för 5 gången. Det kändes så bra och så rätt 🙂 Samtidigt som så många blev lyckliga blev så många andra så otroligt besvikna och ledsna. Som så ofta annars i livet, det finns två sidor på de flesta mynt…

När jag trött hamnade framför min dator i kväll så hittade jag denna video Som Carmen delat på en sida på Facebook. Hon skriver så här:
”Zlatanpedagogik är det ENDA som kan utrota Jante i våra klassrum och i våra lärarrum. Man kan alltid bli bättre. är något Zlatan lärt mig! Respekt åt världens bästa fotbollsspelare!”pippi
Tänk att ett sådant citat kan lysa upp kvällsmörkret. Man kan alltid bli bättre! Nu ska jag försöka att bli bättre, bättre i min fot… bättre som människa men framför allt en bättre Åsa. Om jag behöver sitta här i min fåtölj några dagar eller veckor och vänta på min själ så ska jag göra det. Jag ska börja tro på mej själv, att jag faktiskt vet vad som är bra för mej, att jag vet vad jag behöver. Om det skulle vara så att ingen eller alla tror på mej så spelar det ingen roll om jag inte tro på mej själv! Sen är det tryggt att veta, att han som är större än oss, skaparen själv – HAN tror på mej!

 

Förhålla sig till livet

/ Åsa / Lämna en kommentar

Måndag den 3 april 2017

Hur förhåller man sig till livet?
Det måste väl var den största frågan som är så svår att svara på. Tidigare hade jag en rektor som alltid sa till oss att vi var tvungna att förhålla oss till saker och ting. Att förhålla sig till något innebär inte att man alltid gillar det eller att man tycker att det var det bästa sättet men man förhåller sig till det. Säkert har du som jag gått igenom eller mött svårigheter i livet som inte är så roliga eller så enkla att hantera. Hur vi förhåller oss till det är det som gör skillnad för oss. Oftast kan man inte påverka det som har hänt eller det som man har drabbats av men vi kan välja hur vi förhåller oss till det.
Jag läste i expressen om Zlatan i dag: Zlatan gick till Ajax och blev den han blev. Därför har den flytten blivit hyllad. Hade han stannat i Malmö så hade han kanske också lyckats och då hade man hyllat att han stannade. Zlatan fick förhålla sig till det som blev hans liv och göra det bästa av det, ( och det har han gjort…)
Hur du och jag väljer att gå vidare gör skillnad. I går när jag och Thomas Perdsjö var i Mölnlycke Pingstkyrka på deras 50-års jubileum så lyssnade vi till deras unge pastor, Amadeus Ringbäck. Han talade om att livet är som att köra bil. Man måste ha uppsikt i backspegeln hela tiden för att det ska gå bra att köra. Historien är en viktig del av våra liv för att vi ska lära oss något om hur vi ska möta saker som kommer. Men för att inte köra i diket måste vi titta framåt, inte precis där motorhuven slutar utan långt fram. Tittar vi för nära så blir färden oftast vinglig, det går hit och dit. Vi måste lyfta blicken och våga fokusera längre fram för att hålla oss på banan. Men glöm inte backspegeln! Sen finns det en anledning till att backspegeln är lite och framrutan är stor… vi måste förhålla oss till det som har varit men låta blicken lyftas och blicka framåt.
Våga förhålla dej positiv till livet även om det gjort dej illa ❤
Du är inte ensam, det finns en som ser till dej.
Sen har du ju mej åxå 🙂

17760219_10154741623078052_1437330114701529935_n

Vad är det som är så är så viktigt så att jag måste skriva om det?

/ Åsa / Lämna en kommentar

Den 2 april 2017

Vad är det som är så är så viktigt så att jag måste skriva om det? Jag vet faktiskt inte, men om jag med mina tankar och funderingar kan få dej att tänka och fundera lite så är vi ju två eller tre eller hur många som helst.
Tänk vilken kraft det skulle bli, du och jag som tänker, och helst kreativa och goda tankar. Det skulle kunna förändra en hel värld. Fast tänker jag inte lite väl stor nu? Vem är väl jag?
Hm… det tål att tänka på 😉
MEN jag har bestämt mej, jag kör på. Mest för min egen skull men förhoppningsvis glädjer det dej också ❤

I dag har jag varit på ett 50-års jubileum i Mölnlycke. Kyrkan där min man arbetade som pastor för 25 år sedan, firade 50 år. En samling med tal, foto och filmer från tid och ett sammanhang som aldrig varit mitt då jag träffade Thomas för 13 år sedan. Den första person jag träffar var en kvinna som heter Anna-Karin Hellgren. Hon arbetar som lärare och berättade att hon följer www.bildlaren.com Vi pratade lite om skola, bloggen och Tummen upp, som jag skrivit. Det vi inte pratade om var om vilka vi var, våra drömmar och tankar om livet. I och för sig inget ovanligt när man precis träffar en person man aldrig träffat förut men jag skulle vilja veta mer om människor jag möter.
Samlingen handlade mest om återblickar i historien, församlingens historia och de människor som var och har varit en del av den. Vilket jag aldrig har varit.
Det skulle kunna varit en långtråkig eftermiddag men det blev det aldrig. Jag möte så många människor som strålade av glädje över att se varandra igen efter många år. Så många människor som talade om en gemenskap och ett sammanhang med stolthet och glädje. Det är vackert att möta människor som är nöjda med sitt sammanhang, som är nöjda med de livet som blev deras.
Allt för många människor går genom livet med en känsla av att aldrig vara nöjda, att alltid vilja något annat och något mer. Det blir en stress som jag tror kan bli förödande. Jag skulle vilja förespråka förnöjsamhet, att var nöjd i det lilla. Att våga bejaka det enkla. Att inte alltid sträva efter något annat eller något mer.

Med detta vill jag inte ha sagt att vi inte ska ha några drömmar eller visioner. Det ska vi visst ha men njuta mer av stunden och nuet, eftersom det är det enda vi har. Nu ska jag njuta av min kväll innan det är dags för sängen. Hoppas att vi båda kommer tillbaka hit inom kort. Med önskan om en välsignad morgondag!

17757461_10154739011268052_8356427745593764291_n