I dag känns ord överflödiga…
Dag 3 med 100 days Of Bible promises. Jag vet vad som hindrar mej från att bli stilla, vet du vad som hindrar dej? 


I dag känns ord överflödiga…
Dag 3 med 100 days Of Bible promises. Jag vet vad som hindrar mej från att bli stilla, vet du vad som hindrar dej? 


Dag 3 med 100 days Of Bible promises. Nothing is too difficult for God.

I Mark 10:27 står det följande, Jesus såg på dem och sade ”För människor är det omöjligt, men INTE för GUD. Ty för GUD är allting möjligt.” Visst är det ett problematiskt Bibelord?Det blir inte alltid som jag vill, kanske inte heller som du vill?
Trots detta så säger Gud ”Jag är HERREN, allt levandes GUD – finns det något som inte är omöjligt för mej? Jer 32:27
Kanske är det så att vi upplever berg som är omöjliga i våra liv, hinder som gör att vi inte kommer längre. Ett sådant hinder har alltid varit språket för mej. Jag kan inte stava! Jag kan inte skriva grammatiskt korrekt. Som yngre trodde jag aldrig att jag skulle kunna läsa på högskolan, men så blev det.
Nu mera älskar jag att uttrycka mej i skrift. Har Gud gjort ett under där stavning och grammatik flyter som det ska? Nä verkligen inte. Men han har hjälpt mej att trots mina hinder har han gett mej lust, mod och en drivkraft.
Vilket är ditt berg?
I dag handlade texten i 100 days of Bible promises,
om att inte vara rädda En känsla som jag tror drabbar oss alla då och då. Rädsla för det som ska hända, rädsla för det som kan hända, rädsla för ensamhet, sjukdom, död mm
Varför väljer jag då att dedikera till Lillemor och Bengt-Olof detta inlägg ”Var inte rädd”?
Båda var vänner till mej som alldeles för tidigt i livet möte en sjukdom de inte kunde besegra. I Bengt-Olofs fall tog det lite mer än 3 månader från besked till dess att han fick flytta hem. När det gäller Lillemor var processen längre, ungefär 2 ,5 år. Vad hade då dessa båda gemensamt som jag vill berätta om?
De lät inte rädslan ta makten över deras liv. Fast att båda helt mänskligt hade all anledning till det. De visste att sjukdomen de bar på inte gick att bota. De visste att de skulle lämna sin respektive ensamma och att de inte skulle få följa barn och barnbarn på livresan längre fram och ändå… Det var inte rädslan som tog över deras liv!
När det gäller Bengt-Olof, som vi träffade ofta de tre sista månaderna så sa han en mening till alla han mötte: Gud är god! Gud är god, var hans budskap, när han passerade genom ”dödsskuggans dal”. Han trodde gott om sin Gud även när han blev svagare och svagare. Rädslan blev inte hans största följeslagare.
I PS 27:1 kan man läsa:
Herren är mitt ljus och min frälsning.
Vem ska jag frukta.
Herren försvarar mitt liv.
Vem ska jag vara rädd för?
Bengt-Olof trodde på något större, att vår tid på jorden inte var det enda Gud har att erbjuda. .
Lillemor har jag umgåtts med i perioder under de sista 15 åren. Ibland intensivare och ibland mer sällan. Vi har seglat med henne och hennes man, vi har fikat hos varandra, och gått rundor med hennes hund. Den sista månaden träffades vi minst 2 gånger per vecka, ibland ensamma och ibland tillsamman med andra hemma i hennes kök. Lillemor älskade människor, människor som fanns i hennes direkta närhet. Hon gillade inte ensamheten. Under de två och halvt år som sjukdomen steg för steg tog bort ork och förmågor från henne, fortsatte hon att peka på Gud. Lillemor sa bl.a: Jag förstår inte de finns människor som inte har en Gudstro, jag skulle i alla fall inte klara det. Min Gudstro bär oavsett vad som händer mej, det har jag fått uppleva i och med sjukdomen.
Bengt-Olof och Lillemor, ni två har lärt mej mer om förtröstan och frid än några andra jag känner. Ni visade på en tro som bär genom rädslan och ovissheten.
Var inte rädd för jag är med dej, se dej inte ängsligt om, för jag är din Gud.
Jag styrker dej, jag stöder dej, med min rättfärdighets högra hand.
Jesaja 41:10
”Kärlek
Det är endast ett ord. Men det rymmer så mycket.
I slutändan är det bara kärlek som räknas.
Älskar du tillräckligt?”
Detta är de sista raderna i boken ”Den röda adressboken” skriven av Sofia Lundberg. En bok som jag har avslutat här i eftermiddag. Boken har vållat mej en hel del funderingar och känslor. Innehållet är enkelt, vackert, overkligt och en blandning mellan ”100 åringen som…” och en bra bok, MEN det är något som inte stämmer. Jag är förvirrad över mina känslor. Trots att det är en massa, alltför otroliga, händelser i boken så är tråden så mycket större. Tråden om längtan efter kärlek, gemenskap och en samhörighet.
Vi får följa den 96 år gamla Doris genom hennes sista tid i livet, blandat med återblickar, på det liv som blev hennes. Jag jämför den gamla kvinnan Doris , som vägrar långvården, strävar efter självständighet in i det sista, med min egen mammas kamp mot åldrandet. Att inte klara allt själv men kämpa för att ha kvar sin värdighet, även i åldrandet, det är svårt…
Kan bara erkänna att jag gråter mej igenom de sista sidorna…
De sista orden om Kärleken innehåller en hel predikan., ÄLSKAR DU TILLRÄCKLIGT?

Just nu läser jag en ”Läsplan” i Bibelappen tillsammans med 20 andra kvinnor runt om i Sverige. De flesta har jag aldrig träffat några har kommit att bli mina vänner. Vi följer just nu 40 dagars fasta som handlar om Jesus under hans sista vecka utifrån evangelierna. I dag kom texten från Johannesevangeliet 17 1:26. Där avslutas textsammanhanget med orden:
Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.
Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”7
Älskar du tillräckligt? Jesus säger att med den kärlek som gud har älskat honom älskar han oss. Alltså Vi behöver mer kärlek till mänskligheten, mer kärlek till oss själva… och mer kärlek till skaparen.
I dag blev det predikan hemma i fåtöljen framför tvn. Meningen var att jag skulle leda gudstjänsten i Hamnkyrkan där jag är medlem, men… den eviga hostan. Enough is enough. Tur man har en man som man kan skicka som vikarie🤗
Erik Anderson i Filadelfia Stockholm predikade. Temat var ”Kärlek som ger det bästa man har”, inför påsken. Det var en predikan som rörde sig från gamla testamentet till fängelset i El Salvador. Mitt i predikan hade Erik med ett klipp från svtplay korrspendenterna Där gänget bestämmer Väl värd att se om du inte sett den. Vad händer när inget hjälper? När samhällets insatser inte längre kan hjälpa människor som kommit för långt bort från lagar och regler, när enough is enough? På fängelset har några enkla pingstpastorer kommit in och erbjudit ett annat liv. Något som gav hopp och i dag är alla intagna kristna. Det förekommer inte längre våld… när enough i enough så måste vi erbjuda ett alternativ som håller.

Erik prata de också om hur den första påsken firades i Egypten och hur många judar fortfarande firar på samma sätt. Predikan tog sig förbi Jesaja 53:7 där liknas Jesus vid ett lamm som slaktas. Det blev uppslaget till en sida i min nya målarbibel. Den oskyldige som offras för de skyldiga… Kärleken som ger det bästa man har! I Jesu eget offer finns den frihet vi behöver.
Friheten som fångarna i El Salvador berättar om, är den frihet som man kan få, om man knyter sig till Jesu kors. För att få frihet behöver man binda sig till Jesus. Ibland måste man lära sig när enuogh is enough! Det är inte du och jag som kan ge oss frihet. Vi får lämna över oss till påskens viktigaste person. Blir du nyfiken finns predikan här.
Enough is enough, inte bara när man målar, utan i hela livet❤️
I dag var hon här, Ulrika som jag delat så mycket med genom livet. Vi har skrattat, gråtit, växt och stöttat varandra genom jobb, dödsfall, skilsmässor, nya jobb och utmaningar. Hon är 16 år yngre än mej och det har aldrig spelat någon roll.
I dag berättade hon om en kvinna som hon känner som lärde henne något viktigt på hennes första jobb. Det var orden: – Jag tycker om dej, men jag tycker inte som dej…
Ulrika påstod att det var så jag sa till ”ungarna” på fritids i mitten på 90-talet.
Tänk så bra om vi alla kunde ta till oss det! Vi tycker om varandra även om vi inte tycker lika. I dag ringde min kollega som kommer från Bagdad, hon är utövande muslim men kallar mej för sin syster. Hon gav mej tips på vad jag skulle kurera mej med för att bli bättre från den hostan jag har. Vi pratade om tron på Gud/ Allah att respektera varandra och varandras tro och att be för varandra. Vi tycker om varandra men vi tycker inte alltid lika.
Thomas mannen jag älskar och vill åldras med. Han som kom in i mitt liv när jag hade blivit hel igen efter en jobbig skilsmässa. Han hade själv blivit skild och vi hade båda olika erfarenheter efter år i andra relationer, särkullsbarn osv… Vi var dessutom över 45 år båda två, nästan ett halvt liv hade vi levt olika. Det får konsekvenser.
Många gånger har vi fått påminna varandra om dessa ord: Vi älskar varandra även när vi inte tänker eller tycker lika. I Johannesevangeliet 15:12 Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra såsom jag har älskat er…
I skolans värld har jag fått lära mej att ska är detsamma som tvingande. Alltså inte bör eller kanske utan VI SKA ÄLSKA VARANDRA!
Går det att älska alla? Det är nog svårt men om vi skiljer på sak och person, väljer att se Guds avbild i den vi möter så förändras vår inställning.
Jag tycker om dej, men jag tycker inte som dej i varje fråga.

Hur har din dag varit i dag? Min började med ett sms från vårt Bonusbarn den lilla hönan. Jag liten och liten är väl inte längre rätt ord på henne. Hon var bara tolv när hon tog plats i vår familj och kom stadigt på helgerna under 6 år. För mej kom hon att bli den lilla hönan och det är så jag tänker när hon dyker upp i mitt hjärta. I dag är hon en vuxen kvinna, sambo och med utbildning och jobb. En duktig och stark kvinna.
Den lilla hönan har tidigare varit gästbloggare här på bloggen. Har du inte läst den måste du göra det. Hennes tankar och texter äger djup, sanningar som ibland gör ont, livserfarenhet och kärlek.
I smset skriver hon om tröttheten med att börja jobba efter studierna, när fakta blir till praktik och praktik är något som man helt plötsligt är ansvarig för. Jag besvarade smset med att berätta om tröttheten när man inte är riktigt frisk, jobbet sliter, gammal mamma som man oroar sig för och att åldern tar ut sin rätt. Då kom hennes svar som hon försöker leva efter…
Sätt dej ner i 5 minuter och svara på dessa frågor:
För på så sätt kan man ta av sej jobbet, eller det andra du upplevt under dagen precis som man byter om från arbetskläder till civila kläder) när man lämnar jobbet.
Jag svarade att detta måste jag ta till mej. Tankarna vandrade vidare till alla oss som är överhoppade av måsten, tankar, känslor över det som dagen och livet gör med oss. Frid… frid är det vi alla söker på olika sätt. Har man frid i sin själ, frid på jobbet, frid i familjen och bland vänner är allt lugnt, men… så ofta ser inte livet ut så. Det händer saker som vi inte kan förutse, sjukdom, för mycket att göra på jobbet, trädgården, familjen osv, du vet själv. Tillbaka till den frid som jag tror kan hjälpa oss att ta oss igenom dagar av glädje, dagar av sorg och dagar som bara en av alla dessa vanliga dagar.
”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” Filippibrevet 4:6-7
Materialet jag använt är följande:
Akvarellfärg inköpt på Pyssloteket när jag var i Stockolm i januari och Dina Wakley tryckta silkespapper. Silky Crayons är så roliga att använda till att göra bakgrund med. Perfekta att använda till bibeljournaling Lägg på lite färg och tona in dem i varandra med en våtservett. Vit Posca penna till texten. Favoritpenna av alla täckande tuschpennor.
Det var så han skrev, Andreas på Swede wheel i Hillerstorp.
Jag hade mejlat och frågat om de ville vara med och sponsra en monter under den första helgen på Nyhemsveckan i Mullsjö. Kreativa kvinnor det är Rebecka, Emma-Lena, min syster Monia och jag själv. Vad har vi gemensamt? Bibeljournaling!
Vi läser i vår Bibel, grunnar en stund och låter sen den kreativa ådran få uttryck genom att måla i Bibeln.
Du som läst mina blogginlägg tidigare har redan sett mina bilder. Oftast målar jag en bild under predikan. För mej är det ett sätt, att ta till mej budskapet, att få ner det i en koncentrerad form i min bild.
Biblejouralning är rätt nytt i Sverige men i övriga delar i världen är det många som håller på. Rebecka har starta en sida som heter Kreativ Tro Där kan man läsa ”Kortfattat handlar det om att rita, måla, skriva och klistra på sidorna i en Bibel (eller ett block/art journal), och låta den kreativa processen i sig bli en bön och ett sätt att låta texten få liv.” Hon har även spelat in ett YouTube-klipp.
Rebecka, Emma-Lena, Monia och jag har lärt känna varandra i en Facebookgrupp som heter Bible Journaling på svenska. Rebecka har jag träffa för ungefär 10 år sedan då hon är vän till min mans son. Emma-Lena har jag aldrig möt men nu ska vi ha en monter ihop på Nyhem. Ser verkligen fram emot att få en möjlighet att slå ett slag för Bibelläsning. Vi har kallats för läsare förr i tiden men jag tror att det skulle behöva bli ett uppvaknande! En ny lust bland människor i Sverige att vilja upptäcka Bibeln. Så är du på väg till Nyhem, missa inte vår monter KREATIV TRO i helgen som kommer.
Ordspråksboken 22:6 ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viken an ej av ifrån den när han blir gammal”

Ett så svårt ord, vuxenansvar! Vad innebär det? Måste jag som vuxen ta ansvar? För vem? Mina barn? Andras barn? Mina grannar? Mina arbetskamrater? Min NÄSTA?
Vuxenansvar i den här versen tänker jag syftar mer till våra barn, dina, mina och alla andras. Hur är vi förebilder?
Våra barn ser hur vi lever. De hör vad vi säger. De drar slutsatser om livet genom dej och mej. Talar du goda ord om din nästa så kommer barnen att växa upp med en känsla av att andra människor är bra. Är du missunnsam, snackar skit och skvallrar så blir det de som är normen för dina barn.
Det är viktigt med vuxenansvar, vi kan inte komma tillbaka till våra barn när det de tar studenten och ska räknas som vuxna och ställa krav på mognad om vi aldrig gett dem verktyg för det.
Jag arbetar i skolan och kan i många fall berätta, hur du och din familj pratar hemma. Det gör jag genom att lyssna på ditt barn när hon/han tilltalar sina klasskamrater eller andra vuxna. Vi formar barnen när de är små.
Detta gäller inte bara våra egna barn utan alla de barn vi möter som ser oss och tar efter.
Det är studenttider och många ”barn” blir helt plötsligt vuxna och FRIA. Fria till vad? Att ta ansvar för sina egna liv? Att gå till jobbet varje dag, även när det suger. Att betala sina egna räkningar. Att kunna uppföra sig i nya situationer på en högskola eller på en arbetsplats. Att interagera med andra människor på egen hand.
Min önskan är att jag har gjort mitt bästa för att ha gett de barn jag möter:
Så de blir goda samhällsmedborgare både på jorden och i himlen ❤
I dag på gudstjänsten nämnde Peter B, att vi gärna importerar eller tar efter traditioner och firande från USA. Han nämnde några olika och fortsatte med att nämna att vi inte tagit efter Thanksgiving. En helg där man tackar varandra och Gud för allt vi har.
Hur kommer det sig att vi tar efter Halloween, mycket av Halloween handlar om att gestalta skräck och död, gärna med blod och dödskallar. Vi väljer att köpa oss fria från vår ångest med Black Friday men väljer bort Thanksgiving…
I veckan som gick firade mina kusiner och ett antal miljoner amerikaner en stor högtid, Thanksgiving (engelska för tacksägelse) är en högtid med religiösa förtecken och historisk koppling till höstens skördefester. I många kulturer har sådant firande blivit utlyst vid olika tillfällen, men det mest kända i dag är det nordamerikanska firandet.
Om det är något som vi i Sverige borde ta efter USA så är det att fira ALLT det vi har att vara tacksamma för. Visst kan båda du och jag plocka fram en massa oförrätter, tråkigheter och annat som inte är bra i våra liv men i förhållande till väldigt många i vår värld… har vi massor att vara tacksamma för.
BIBELN om tacksamhet
Efesierbrevet 5:20 ”Tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn.”
Psalm 92:2: ”Det är gott att tacka Herren, och att lovsjunga ditt namn, du den högste.”
1 Tessalonikerbrevet 5:18: ”Tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.”
Psaltaren 118:1 ”Tacka Herren ty han är god. Ty hans nåd varar evinnerligen.”
Romarbrevet 1:21 ”Fastän de kände Gud, så varken prisade de honom som Gud eller tackade honom. Istället blev deras tankar tomma, och mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.”
Wikipedia
”Tacksamhet är en positiv känsla eller attityd inför något som någon annan har gjort. Den handling som kan ge upphov till tacksamhet är något som (a) på något sätt kostade personen som utförde handlingen (b) upplevs värdefullt av den som känner tacksamhet och (c) var en medveten handling.[1] Tacksamhet kan också vara en känsla eller ett tillstånd av upprymdhet och tillfredsställelse över något man har, till exempel familj, hem eller arbete.”
Bättre hälsa
När du känner tacksamhet blir du inte bara gladare, du mår också bättre i kroppen. Tacksamhetskänslan påverkar flera olika aspekter av ditt liv.
1. Du får bättre hälsa.
Studierna från Berkeley indikerar att din hälsa blir bättre på såväl ett psykiskt som ett fysiskt plan. Ditt immunförsvar stärks, du får lättare att hantera smärta, sömnkvaliteten ökar, blodtrycket minskar, du blir mer positiv och optimistisk etc.
2. Ditt sociala liv blir stabilare.
Eftersom tacksamhet är en känsla som uppstår i ett socialt sammanhang påverkar den ditt sociala liv. Du blir t.ex. mer utåtriktad, förlåtande, förstående och mindre ensam.
3. Du får ökad närvaro.
Övningar i tacksamhet, däribland tacksamhetsdagboksskrivande, hjälper dig att blir mer närvarande i nuet. Känslor kommer och går, men somliga känslor vill du behålla. Det här är vägen till att närvara i de dyrbara ögonblicken och att försöka göra dem till en del av din vardag.
4. Du blir mer stresstålig.
Genom att praktisera tacksamhet blir du mer resistent mot stress. När du stöter på motstånd i vardagen får du lättare att hantera det – och du återhämtar dig dessutom fortare från tuffa perioder.
5. Du blir mer uppskattande mot dig själv.
Du är din största kritiker och det är inte alltid som du inser ditt eget värde. De sociala dynamikerna i att känna tacksamhet får dig att inse att andra människor har gjort mycket för dig, gett av sig själva. De har tyckt, och tycker, att du är värd det. Så varför ska inte du tycka samma sak?