Dag 4. De är bara barn… en del mer traumatiserade än andra. De har gått, simmat, åkt båt, buss,flyg osv… nu är de här, varför förstår inte de och inte vi. Har de förtjänar sitt liv, har jag förtjänat mitt? Kan vi rädda en uppväxande generation som skulle ha kunnat vara våra egna barn om livet hade placerat oss tvärtom? Dagar av kärlek, sorg och frågor. #nyttjobb#yxenhaga

Har inte varit så aktiv här måste jag medge. Det innebär inte att jag inte tänker och funderar. Snarare tvärtom. Min hjärna går på högvarv och ibland slirar den och då måste jag sätta mej ner och vänta på min själ. Veckorna innan man lämnar en åk 6 med betyg, avslutande på många olika sätt och omdömesskrivning i åk 4 och 5 på bilden tar tid. När det är över ska man taga om och börja med att lägga schema, bestämma vem som ska undervisa i vilket ämne i det nya arbetslaget med de nya åk 4. Grupper ska göras och börja planera fast hjärnan skriker NEJ!
Jag jobbar 75% är sjukskriven 25% pga dubbeldiagnos fibromyalgi/utmattningssyndrom. Inget jag brukar prata om då jag tycker det är så tjatigt, vill inte att det ska bestämma över mitt liv, även om det gör det titt som tätt. Jag vill mer än vad kroppen kan leverera och det är mitt största problem. Dessutom kommer jag inte få vara sjukskriven längre då försäkringskassan tycker att jag ska säga upp mej som lärare för att kunna jobba med ett mindre stressigt och tufft jobb. Min handläggare tyckte att jag skulle börja med 100% inom industrin…
Jag vill, vill nytt, vill mer, bara vill en massa men det vill inte min kropp
Det har nu fått en konsekvens att jag började mitt sommarlov med att jobba som bildkonsult (fint ord…) på en sommarskola på ett flyktingboende Yxenhaga. Europa, världen och dess tragedier kommer närmare. Jag vilar genom att inte tänka för mycket på mej själv utan att se andra under två veckor.
Jag kan välja… med det kan inte de♥