I dag känns ord överflödiga…
Dag 3 med 100 days Of Bible promises. Jag vet vad som hindrar mej från att bli stilla, vet du vad som hindrar dej? 
Ingenting är för svårt för Gud
Dag 3 med 100 days Of Bible promises. Nothing is too difficult for God.
I Mark 10:27 står det följande, Jesus såg på dem och sade ”För människor är det omöjligt, men INTE för GUD. Ty för GUD är allting möjligt.” Visst är det ett problematiskt Bibelord?Det blir inte alltid som jag vill, kanske inte heller som du vill?
Trots detta så säger Gud ”Jag är HERREN, allt levandes GUD – finns det något som inte är omöjligt för mej? Jer 32:27
Kanske är det så att vi upplever berg som är omöjliga i våra liv, hinder som gör att vi inte kommer längre. Ett sådant hinder har alltid varit språket för mej. Jag kan inte stava! Jag kan inte skriva grammatiskt korrekt. Som yngre trodde jag aldrig att jag skulle kunna läsa på högskolan, men så blev det.
Nu mera älskar jag att uttrycka mej i skrift. Har Gud gjort ett under där stavning och grammatik flyter som det ska? Nä verkligen inte. Men han har hjälpt mej att trots mina hinder har han gett mej lust, mod och en drivkraft.
Vilket är ditt berg?
Var inte rädd, till minne av Lillemor och Bengt-Olof
I dag handlade texten i 100 days of Bible promises,
om att inte vara rädda En känsla som jag tror drabbar oss alla då och då. Rädsla för det som ska hända, rädsla för det som kan hända, rädsla för ensamhet, sjukdom, död mm
Varför väljer jag då att dedikera till Lillemor och Bengt-Olof detta inlägg ”Var inte rädd”?
Båda var vänner till mej som alldeles för tidigt i livet möte en sjukdom de inte kunde besegra. I Bengt-Olofs fall tog det lite mer än 3 månader från besked till dess att han fick flytta hem. När det gäller Lillemor var processen längre, ungefär 2 ,5 år. Vad hade då dessa båda gemensamt som jag vill berätta om?
De lät inte rädslan ta makten över deras liv. Fast att båda helt mänskligt hade all anledning till det. De visste att sjukdomen de bar på inte gick att bota. De visste att de skulle lämna sin respektive ensamma och att de inte skulle få följa barn och barnbarn på livresan längre fram och ändå… Det var inte rädslan som tog över deras liv!
När det gäller Bengt-Olof, som vi träffade ofta de tre sista månaderna så sa han en mening till alla han mötte: Gud är god! Gud är god, var hans budskap, när han passerade genom ”dödsskuggans dal”. Han trodde gott om sin Gud även när han blev svagare och svagare. Rädslan blev inte hans största följeslagare.
I PS 27:1 kan man läsa:
Herren är mitt ljus och min frälsning.
Vem ska jag frukta.
Herren försvarar mitt liv.
Vem ska jag vara rädd för?
Bengt-Olof trodde på något större, att vår tid på jorden inte var det enda Gud har att erbjuda. .
Lillemor har jag umgåtts med i perioder under de sista 15 åren. Ibland intensivare och ibland mer sällan. Vi har seglat med henne och hennes man, vi har fikat hos varandra, och gått rundor med hennes hund. Den sista månaden träffades vi minst 2 gånger per vecka, ibland ensamma och ibland tillsamman med andra hemma i hennes kök. Lillemor älskade människor, människor som fanns i hennes direkta närhet. Hon gillade inte ensamheten. Under de två och halvt år som sjukdomen steg för steg tog bort ork och förmågor från henne, fortsatte hon att peka på Gud. Lillemor sa bl.a: Jag förstår inte de finns människor som inte har en Gudstro, jag skulle i alla fall inte klara det. Min Gudstro bär oavsett vad som händer mej, det har jag fått uppleva i och med sjukdomen.
Bengt-Olof och Lillemor, ni två har lärt mej mer om förtröstan och frid än några andra jag känner. Ni visade på en tro som bär genom rädslan och ovissheten.
Var inte rädd för jag är med dej, se dej inte ängsligt om, för jag är din Gud.
Jag styrker dej, jag stöder dej, med min rättfärdighets högra hand.
Jesaja 41:10
Håll kontakten, släpp inte taget
I dag är det dags att ta tag i boken jag köpte för snart ett år sedan, 100 days of Bible promises A Devotional Journal, av Shanna Noel.
Ett uppslag per dag med löften om vila, om att stå stadigt och hämta kraft.
Dag 1 handlar om NÅD. ”Min nåd är nog för dej, för min kraft fullkomnas i svaghet.”
Därför vill jag hellre berömma mej av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mej.
Min semester eller mitt sommarlov började för två veckor sedan, men det är först nu som jag känner att jag kan vila och luta mej tillbaka. Det har varit en vår som tagit mycket av min kraft och som det säkert har gjort för många fler än mej. Vi har haft en nära vän som kämpat sin sista strid och vi har nu följt henne till den sista vilan. Det har varit en del att ta i med förälder, våra fem barn och sex barnbarn, vänner, jobb och församling.
Jag älskar att ha min familj omkring mej, umgås med vänner, pyssla, måla, jobba, leda möten och en del annat. MEN jag känner att kraften har sipprat ut utan att jag tagit mej tid att stanna upp och hämta ny kraft.
På vår semester har vi de sista åren läst en bok tillsammans. Vi har läst och pratat och funderat på hur vi vill leva, växa och förändras. Trots vår ålder 🙂 så vill vi upptäcka nya saker, gå nya vägar osv.
Det är dessa dagar, då livet går i slowmotion som min själ hämtar kraft och ger ny inspiration- Jag behöver inte prestera en massa utan bara vara.
Som det står i sången: Bara vara stilla, vara lugn och stilla, bara vara stilla inför Jesus…
Jag behöver NÅDEN, behöver hålla kontakten och inte släppa taget. Semestern är min tid då jag lämnar in mej själv på service…
Inte som jag vill…
Vi närmar oss påsken. För mej är påsken detsamma som Spanien sedan många år. Jag har påsklov och vi möter våren där under en vecka. Under påsken brukar vi besöka någon kyrka i Torrevieja och ett år var vi i Norska sjömanskyrkan på långfredagen. Det var en mäktig upplevelse. Vi gick in genom bakdörren i kyrkan ock längst fram stod det ett kors, med en törnekrona, det var allt.
Gudstjänsten började men ingen människa syntes där fram, bara ett kors. Allt som hände under gudstjänsten hände bakom oss och vårt enda fokus låg på det ensamma korset. Budskapet blev så mycket tydligare när man inte hade några andra synintryck.
Innan påsken säger Jesus i Matteus 26: 39 ”Fader, låt denna bägare gå för bi mej, om det är möjligt. Men inte som jag vill utan som du vill…”
Inte så mycket jag vill, jag ska, jag kan själv… utan Du… Fokus flyttades från honom till någon annan. Så lätt det är för oss i dag att vara självcentrerade och fokusera på oss och vårt, istället för att ge upp lite av vår egen bekvämlighet och fråga oss vad någon annan vill.
Kanske är det en av vår tids stora hemlighet med ohälsa att vi fokuserar för mycket på det som handlar om mej och mitt. Intrycken, världsbilden blir liten om jag själv är i centrum. Vågar jag eller vi se oss runtomkring öppnas andra möjligheter till möten. Möten med människor som vi kan hjälpa, människor som kan mildra vår egen ensamhet och möten med en Gud som kan erbjuda gemenskap.
Inte som jag vill utan som du vill…
Älskar du tillräckligt?
”Kärlek
Det är endast ett ord. Men det rymmer så mycket.
I slutändan är det bara kärlek som räknas.
Älskar du tillräckligt?”
Detta är de sista raderna i boken ”Den röda adressboken” skriven av Sofia Lundberg. En bok som jag har avslutat här i eftermiddag. Boken har vållat mej en hel del funderingar och känslor. Innehållet är enkelt, vackert, overkligt och en blandning mellan ”100 åringen som…” och en bra bok, MEN det är något som inte stämmer. Jag är förvirrad över mina känslor. Trots att det är en massa, alltför otroliga, händelser i boken så är tråden så mycket större. Tråden om längtan efter kärlek, gemenskap och en samhörighet.
Vi får följa den 96 år gamla Doris genom hennes sista tid i livet, blandat med återblickar, på det liv som blev hennes. Jag jämför den gamla kvinnan Doris , som vägrar långvården, strävar efter självständighet in i det sista, med min egen mammas kamp mot åldrandet. Att inte klara allt själv men kämpa för att ha kvar sin värdighet, även i åldrandet, det är svårt…
Kan bara erkänna att jag gråter mej igenom de sista sidorna…
De sista orden om Kärleken innehåller en hel predikan., ÄLSKAR DU TILLRÄCKLIGT?
Just nu läser jag en ”Läsplan” i Bibelappen tillsammans med 20 andra kvinnor runt om i Sverige. De flesta har jag aldrig träffat några har kommit att bli mina vänner. Vi följer just nu 40 dagars fasta som handlar om Jesus under hans sista vecka utifrån evangelierna. I dag kom texten från Johannesevangeliet 17 1:26. Där avslutas textsammanhanget med orden:
Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.
Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”7
Älskar du tillräckligt? Jesus säger att med den kärlek som gud har älskat honom älskar han oss. Alltså Vi behöver mer kärlek till mänskligheten, mer kärlek till oss själva… och mer kärlek till skaparen.
Älska mer!
Materialet jag har använt är:
-
Gesso så att färgen inte tränger igenom sidan. Ett tunt, tunt lagers som får torka innan jag fortsätter.
-
Silky Crayon Neon underbart krämiga och lätta att tona in i varandra med en våtservett.
-
stämplar som de flesta är inköpta i China-affären i Torrevieja.
-
Aqua pencil använde jag här bara som vanlig färgpenna.
-
Vanlig blyerts, svart pigma micron och en röd Gelly roll.
Just nu ägnar jag mej åt att gå utanför min komfortzon och testar nya material och tekniker…
Enough is enoug…
I dag blev det predikan hemma i fåtöljen framför tvn. Meningen var att jag skulle leda gudstjänsten i Hamnkyrkan där jag är medlem, men… den eviga hostan. Enough is enough. Tur man har en man som man kan skicka som vikarie🤗
Erik Anderson i Filadelfia Stockholm predikade. Temat var ”Kärlek som ger det bästa man har”, inför påsken. Det var en predikan som rörde sig från gamla testamentet till fängelset i El Salvador. Mitt i predikan hade Erik med ett klipp från svtplay korrspendenterna Där gänget bestämmer Väl värd att se om du inte sett den. Vad händer när inget hjälper? När samhällets insatser inte längre kan hjälpa människor som kommit för långt bort från lagar och regler, när enough is enough? På fängelset har några enkla pingstpastorer kommit in och erbjudit ett annat liv. Något som gav hopp och i dag är alla intagna kristna. Det förekommer inte längre våld… när enough i enough så måste vi erbjuda ett alternativ som håller.
Erik prata de också om hur den första påsken firades i Egypten och hur många judar fortfarande firar på samma sätt. Predikan tog sig förbi Jesaja 53:7 där liknas Jesus vid ett lamm som slaktas. Det blev uppslaget till en sida i min nya målarbibel. Den oskyldige som offras för de skyldiga… Kärleken som ger det bästa man har! I Jesu eget offer finns den frihet vi behöver.
Friheten som fångarna i El Salvador berättar om, är den frihet som man kan få, om man knyter sig till Jesu kors. För att få frihet behöver man binda sig till Jesus. Ibland måste man lära sig när enuogh is enough! Det är inte du och jag som kan ge oss frihet. Vi får lämna över oss till påskens viktigaste person. Blir du nyfiken finns predikan här.
Enough is enough, inte bara när man målar, utan i hela livet❤️
Jag tycker om dej, men jag tycker inte som dej…
I dag var hon här, Ulrika som jag delat så mycket med genom livet. Vi har skrattat, gråtit, växt och stöttat varandra genom jobb, dödsfall, skilsmässor, nya jobb och utmaningar. Hon är 16 år yngre än mej och det har aldrig spelat någon roll.
I dag berättade hon om en kvinna som hon känner som lärde henne något viktigt på hennes första jobb. Det var orden: – Jag tycker om dej, men jag tycker inte som dej…
Ulrika påstod att det var så jag sa till ”ungarna” på fritids i mitten på 90-talet.
Tänk så bra om vi alla kunde ta till oss det! Vi tycker om varandra även om vi inte tycker lika. I dag ringde min kollega som kommer från Bagdad, hon är utövande muslim men kallar mej för sin syster. Hon gav mej tips på vad jag skulle kurera mej med för att bli bättre från den hostan jag har. Vi pratade om tron på Gud/ Allah att respektera varandra och varandras tro och att be för varandra. Vi tycker om varandra men vi tycker inte alltid lika.
Thomas mannen jag älskar och vill åldras med. Han som kom in i mitt liv när jag hade blivit hel igen efter en jobbig skilsmässa. Han hade själv blivit skild och vi hade båda olika erfarenheter efter år i andra relationer, särkullsbarn osv… Vi var dessutom över 45 år båda två, nästan ett halvt liv hade vi levt olika. Det får konsekvenser.
Många gånger har vi fått påminna varandra om dessa ord: Vi älskar varandra även när vi inte tänker eller tycker lika. I Johannesevangeliet 15:12 Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra såsom jag har älskat er…
I skolans värld har jag fått lära mej att ska är detsamma som tvingande. Alltså inte bör eller kanske utan VI SKA ÄLSKA VARANDRA!
Går det att älska alla? Det är nog svårt men om vi skiljer på sak och person, väljer att se Guds avbild i den vi möter så förändras vår inställning.
Jag tycker om dej, men jag tycker inte som dej i varje fråga.
Vad har varit bra i dag?
Hur har din dag varit i dag? Min började med ett sms från vårt Bonusbarn den lilla hönan. Jag liten och liten är väl inte längre rätt ord på henne. Hon var bara tolv när hon tog plats i vår familj och kom stadigt på helgerna under 6 år. För mej kom hon att bli den lilla hönan och det är så jag tänker när hon dyker upp i mitt hjärta. I dag är hon en vuxen kvinna, sambo och med utbildning och jobb. En duktig och stark kvinna.
Den lilla hönan har tidigare varit gästbloggare här på bloggen. Har du inte läst den måste du göra det. Hennes tankar och texter äger djup, sanningar som ibland gör ont, livserfarenhet och kärlek.
I smset skriver hon om tröttheten med att börja jobba efter studierna, när fakta blir till praktik och praktik är något som man helt plötsligt är ansvarig för. Jag besvarade smset med att berätta om tröttheten när man inte är riktigt frisk, jobbet sliter, gammal mamma som man oroar sig för och att åldern tar ut sin rätt. Då kom hennes svar som hon försöker leva efter…
Sätt dej ner i 5 minuter och svara på dessa frågor:
- Vad har varit bra i dag?
- Vad har varit mindre bra i dag? (Inte vad som varit dåligt utan bara mindre bra.) Och vad kan jag göra nästa gång det händer?
- Hur ser morgondagen ut?
För på så sätt kan man ta av sej jobbet, eller det andra du upplevt under dagen precis som man byter om från arbetskläder till civila kläder) när man lämnar jobbet.
Jag svarade att detta måste jag ta till mej. Tankarna vandrade vidare till alla oss som är överhoppade av måsten, tankar, känslor över det som dagen och livet gör med oss. Frid… frid är det vi alla söker på olika sätt. Har man frid i sin själ, frid på jobbet, frid i familjen och bland vänner är allt lugnt, men… så ofta ser inte livet ut så. Det händer saker som vi inte kan förutse, sjukdom, för mycket att göra på jobbet, trädgården, familjen osv, du vet själv. Tillbaka till den frid som jag tror kan hjälpa oss att ta oss igenom dagar av glädje, dagar av sorg och dagar som bara en av alla dessa vanliga dagar.
”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” Filippibrevet 4:6-7
Materialet jag använt är följande:
Akvarellfärg inköpt på Pyssloteket när jag var i Stockolm i januari och Dina Wakley tryckta silkespapper. Silky Crayons är så roliga att använda till att göra bakgrund med. Perfekta att använda till bibeljournaling Lägg på lite färg och tona in dem i varandra med en våtservett. Vit Posca penna till texten. Favoritpenna av alla täckande tuschpennor.
Det finns dagar och så finns det dagar…
Detta är en sådan dag då man är lite för frisk för att ligga i sängen men inte tillräckligt frisk för att jobba. Man befinner sig någonstans mitt emellan frisk och sjuk. sitter jag i fåtöljen är jag frisk, rör jag på mej är jag inte frisk. Hostan sliter snart itu mitt bröst.
När jag nu har en sådan dag kan jag ju göra något som gör mej lite glad men som ändå inte är ansträngande. Jag har bestämt mej för att göra ett Bible Cover. 
Ni som trodde att jag glömt bort denna bloggen har fel. Den finns här när lusten att skriva faller på. Tiden måste också finnas och vara rätt. Inte ett tvång utan en glädje.
Jag brukar måla i min gamla bibel, nu börjar den bli 
välmålad i en del av böckerna och jag skulle behöva en till att måla i. Rebeca Lennels som driver Kreativ Tro har visat hur man kan måla om sitt omslag på Bibeln. Klickar du på länken över kan du se hur man gör.
Här kommer mina bilder på Bibelns förvandling. Jag har använt svart Gesso som grund och sedan målat med InkaGold. När det torkat har jag stämplat text samt tryckt blommor över. Jag fyllde i texten med en svart POSCApenna. Det sista jag gjorde var att lägga en lack över allt för att skydda omslaget. Lacket var även det av InkaLack.
Med erfarenhet kommer klokskap… jag ska inte måla en ny Bibel med mjuka pärmar i något slags gummimaterial, men annars är jag nöjd. Har du inte testat Bibel Journaling – att måla i eller utanpå din Bibel så måste jag rekommendera det. Det är bra för hela människan att sätta sig ner och vänta på sin själ.
En ovanligt vanlig kvinnas tankar och funderingar runt livet 