I dag på gudstjänsten nämnde Peter B, att vi gärna importerar eller tar efter traditioner och firande från USA. Han nämnde några olika och fortsatte med att nämna att vi inte tagit efter Thanksgiving. En helg där man tackar varandra och Gud för allt vi har.

Hur kommer det sig att vi tar efter Halloween, mycket av Halloween handlar om att gestalta skräck och död, gärna med blod och dödskallar. Vi väljer att köpa oss fria från vår ångest med Black Friday men väljer bort Thanksgiving…

I veckan som gick firade mina kusiner och ett antal miljoner amerikaner en stor högtid,  Thanksgiving (engelska för tacksägelse) är en högtid med religiösa förtecken och historisk koppling till höstens skördefester. I många kulturer har sådant firande blivit utlyst vid olika tillfällen, men det mest kända i dag är det nordamerikanska firandet.

Om det är något som vi i Sverige borde ta efter USA så är det att fira ALLT det vi har att vara tacksamma för. Visst kan båda du och jag plocka fram en massa oförrätter, tråkigheter och annat som inte är bra i våra liv men i förhållande till väldigt många i vår värld… har vi massor att vara tacksamma för.

BIBELN om tacksamhet
Efesierbrevet 5:20 ”Tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn.”

Psalm 92:2: ”Det är gott att tacka Herren, och att lovsjunga ditt namn, du den högste.”

1 Tessalonikerbrevet 5:18: ”Tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.”

Psaltaren 118:1 ”Tacka Herren ty han är god. Ty hans nåd varar evinnerligen.”

Romarbrevet 1:21 ”Fastän de kände Gud, så varken prisade de honom som Gud eller tackade honom. Istället blev deras tankar tomma, och mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.”

Wikipedia
”Tacksamhet är en positiv känsla eller attityd inför något som någon annan har gjort. Den handling som kan ge upphov till tacksamhet är något som (a) på något sätt kostade personen som utförde handlingen (b) upplevs värdefullt av den som känner tacksamhet och (c) var en medveten handling.^[1] Tacksamhet kan också vara en känsla eller ett tillstånd av upprymdhet och tillfredsställelse över något man har, till exempel familj, hem eller arbete.”

Bättre hälsa
När du känner tacksamhet blir du inte bara gladare, du mår också bättre i kroppen. Tacksamhetskänslan påverkar flera olika aspekter av ditt liv.

5 anledningar till varför tacksamhet är bra för dig.

1. Du får bättre hälsa.
Studierna från Berkeley indikerar att din hälsa blir bättre på såväl ett psykiskt som ett fysiskt plan. Ditt immunförsvar stärks, du får lättare att hantera smärta, sömnkvaliteten ökar, blodtrycket minskar, du blir mer positiv och optimistisk etc.

 2. Ditt sociala liv blir stabilare.
Eftersom tacksamhet är en känsla som uppstår i ett socialt sammanhang påverkar den ditt sociala liv. Du blir t.ex. mer utåtriktad, förlåtande, förstående och mindre ensam.

 3. Du får ökad närvaro.
Övningar i tacksamhet, däribland tacksamhetsdagboksskrivande, hjälper dig att blir mer närvarande i nuet. Känslor kommer och går, men somliga känslor vill du behålla. Det här är vägen till att närvara i de dyrbara ögonblicken och att försöka göra dem till en del av din vardag.

 4. Du blir mer stresstålig.
Genom att praktisera tacksamhet blir du mer resistent mot stress. När du stöter på motstånd i vardagen får du lättare att hantera det – och du återhämtar dig dessutom fortare från tuffa perioder.

5. Du blir mer uppskattande mot dig själv.
Du är din största kritiker och det är inte alltid som du inser ditt eget värde. De sociala dynamikerna i att känna tacksamhet får dig att inse att andra människor har gjort mycket för dig, gett av sig själva. De har tyckt, och tycker, att du är värd det. Så varför ska inte du tycka samma sak?

Händer det att du låter saker och ting skymma sikten för dej? Ja, jag menar saker någon sagt eller gjort får ta så stor plats i ditt liv att du missar andra större och bättre ting.

Vi har en förmåga att fastna i oförrätter och annat som drabbar oss. Det tornar upp sig som stora hinder som tar bort lusten och glädjen till allt annat.

Ibland finns det inte någon vilja att se förbi det som hänt. Ibland vill vi ha revenge, en annan gång låter vi reptilhjärnan bestämma och vi skriker efter hämnd.

Det finns också gånger då vi önskar att komma vidare, att slippa låta det som hänt uppta våra tankar och vår tid, men vi lyckas inte. Vi sitter fast.

Det är då vi måste kämpa för att inte fastna i bitterhet, fastna i självömkan. Det finns en framgångsrik väg i förlåtelsen. 

 

Visst är det så, att vi alla har dagar då vi bryter ihop och allt känns hopplöst. Det är olika saker som får oss att tappa greppet, ge upp, kasta in handduken eller lägga oss ner och aldrig mer vilja resa oss upp. Vi vet även någonstans långt där inne att det kommer att vända, även om vi inte känner det så.

Vad kan då få oss att bryta upp? Ja det kan vara allt möjligt, litet som stort.

• en av dina fake-naglar går sönder andra veckan 😉
• du har inte sovit ordentligt på länge
• jobbet suger
• alla ställer för höga krav på dej
• du är ensam
• du är aldrig ensam
• barnen är jobbiga
• du kan inte få barn
• osv…

I går var jag och TP och hälsade på vår vän Lillemor. Hon hade en dag då hon hade brutit ihop och låg utslagen i sin fåtölj. Den senaste cellgiftsbehandlingen hade farit illa med hela henne och krafterna var på upphällning. Vi pratade lite TP, jag och Hasse och efter en stund började kraften rinna till. Livet lyste i ögonen och tillslut satt hon upp i stolen och orkade till och med skratta. Bryt ihop och kom igen.

Jag berättade att jag fått information att försäkringskassan verkligen inte gillar mitt jobb som lärare. FK anser att jag måste byta jobb, då ska jag nog kunna jobba 100%. Informationen fick jag en solig dag på terrassen i Spanien. Jag tappade greppet, bröt ihop och tyckte att livet var piss! När jag fått gråta mot TPs axel kom kraften tillbaka och jag kom igen.

När jag för 19 år sedan blev lämnad av min förra man, för en annan kvinna, så bröt jag ihop, om och om igen. Det fanns några vänner som var bereda att bära mej, att gå med mej genom helvetet, tills jag kom igen.

Hela livet finns det omständigheter som får oss att bryta ihop, det gäller att vi omger oss med människor som håller ihop oss tills vi kan komma igen.

Lillemor är en sådan stor förebild, hon går igenom helvetet med behandlingar som gör att hon mår sämre än sämst och ändå vill hon dela livet med mej, med alla andra som knackar på hennes dörr. Hon har dagar då kraften inte räcker till och bryter ihop för att någon dag senare komma igen.

Han mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn. Ps. 103:5

”Fjädrarna hos våra örnar byts successivt, utdraget över några år, vilket gör att dräkten innehåller en blandning av fräscha, nyanlagda fjädrar och äldre slitna och blekta fjädrar.” Läs mer här

Om vi kunde hjälpa varandra genom livet så tror jag att fler människor skulle kunna komma igen efter deras bryt. Ett bryt är inte så farligt, det finns ny kraft att få ❤ 

I dagens samhälle stressar inte bara vuxna utan även våra barn. Det är hektiska dagar där mycket kunskap ska läras ut och läras in. Faktamängden är enorm och ibland blir man bara så trött. Jag är hemma en dag i veckan och kan göra vad jag vill (nästan…). Eleverna är i skolan 5 dagar i veckan och träffar massor av vuxna som ibland glömmer att inte bara deras ämne är viktigt. Visst finns det stunder där eleverna får vila, rast nja då är det fullt ös med att kommunicera och interagera med alla andra ute på skolgården. Fast vi läser en hel del, ja… fast många elever har inte förmågan att gå in i läsandet och koppla samman det med vila. Bildlärare som jag bland annat är, vill slå ett slag för färgläggning. Ja, du läste rätt! Vanlig hederlig färgläggning som inte kräver något av oss mer än att välja färgen och hålla i pennan.

I dag har jag suttit och färglagt, mina gamla tankar har vilat och jag testat nya tankar under tiden. Det var verkligen lugnande för min själ. Det blev nästan en meditativ stund där jag bara varvade ner och såg färgen flöda och fylla varje utryme. De två sista veckorna har tagit hårt på min ork. Ibland är livet tuffare än vad vi önskar och andra tider flyter allt bara på. Jag tror att det är viktigt att vi tar oss tid, sätter oss ner och väntar på vår själ. Låter oss känna det vi känner, vila i det och samla kraft för att göra något åt det som inte är okej.

Jag har testat att färglägga i den här boken med dubbeltush från Creativ Company, och det funkade kanon!

Ja, jag vet det var längesedan sist men ibland får man inte till det. Livet pågår och man rusar på. Visst jag har haft ett ”jättelångt” sommarlov om jag frågar andra och ett lite för kort om ni frågar mej. Det blev bara 5 och en halv vecka till slut. Långt ifrån de tre månader alla brukar säga till mej att jag har. Jag vet att det finns de som har en vecka eller två, tex mina släktingar i USA och som bortskämd svensk skulle jag aldrig fixa att jobba så mycket och vara ledig så lite.

Jag har haft en fantastisk sommar där båda mina söner med respektive/familj var och hälsade oss i Spanien. Vilken förmån att få dela dagar och veckor med det bästa man har. Min man fyllde 60 i februari och sedan dess har vi mer eller mindre firat hans 60-års dag varje helg. Helt hysteriskt och ändå mest av allt så mycket kärlek.

Det jag önskar är att jag skulle ha lite mer energi, energi att förverkliga lite av all det som ploppar upp i min hjärna. Jag har så många idéer som skulle vara kul att testa, så många människor jag skulle vilja fika med eller bara dra igång en målakurs eller… Ja, ni fattar: Leva medans livet pågår! Så många människor jag känner har det tufft och då känns det som om man har ett större ansvar att ta hand om sitt eget liv. För mej skulle det vara så intressant att läsa om alla er andras tankar och funderingar över livet som blev era.

När kraften och energin inte räcker, inte räcker till att vara duktig, eller besöka dem som behöver det eller fika med sina vänner så känns det surt. Många människor som hamnar i en kris säger att nu ser man vilka som är ens vänner, fast jag tror inte det är så enkelt. Min energi räcker vissa dagar bara till att jobba och sen räcker det. Jag orkar inte vara en trevlig granne, en empatisk medmänniska eller en god kristen. Jag försöker men… Jag vill men… Jag borde men…

Att leva med en kronisk diagnos som inte syns men som känns och som dränerar en på kraft är mer är tråkigt. Att dessutom inte vilja lyssna till kroppen och acceptera villkoren som kroppen ställer gör att man kör huvudet i vägen gång efter gång.

Men nu har jag bestämt mej att jag ska försöka, försöka ta mej själv på allvar, lyssna till min kropp och spara på krafterna. Jag hoppas att alla ni som möter mej förstår att jag är eran vän även de dagar jag inte orka hålla ihop. Man är vänner i alla lägen även när man inte orka ställa upp. OCH… jag fortsätter att tänka och fundera när kraften och orken finns ❤

.