Ibland behövs det inte så många ord… Lyssna och titta på bilderna under❤️ Lev väl🙏🏻





Ibland behövs det inte så många ord… Lyssna och titta på bilderna under❤️ Lev väl🙏🏻





Var inte rädd! Det tycker jag är en lämplig rubrik i stundande tider då vi översvämmas av Halloweenreklam. För mej är det självklart att välja bort Halloween och välja Alla helgons dag istället.
För mej är verkligheten tillräckligt hårt och kall med en massa saker som är skrämmande utan att jag ska klä ut mej till häxa, djävul eller döden! Mitt budskap till alla er blir i stället ”Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dej med min hand.” Jesaja 41:10
Våga vägra Halloween!

Så var titeln på dagens workshop online som Emma_Lena Liljenberg höll i. Vi var ca 10 personer från Piteå i norr till Hässleholm i söder.

Vi som anmält oss hade fått ett litet pysselkit på posten med material som var tänkt för dagens kreativa Bibelläsning. I bland materialet fanns en servett med underbara röda Vallmoblommor samt en pdf med fina stickers.
I servettens mönster fanns det även knoppar, blommor som ännu inte slagit ut. Jag valde att ta med många knoppar, eftersom de fick mej att tänka på alla de människor som behöver kärlek. De behöver kärlek för att bli trygga, växa och blomma ut. Med andra ord vi behöver älska varandra för att nå vår fulla potential ❤️
Jag skrev ut en bild som jag målat för ett par år sedan och limmade in. det är bilden med händerna som håller i hjärtan och sträcker dem utåt, åt alla håll.
Älska Jesus, älska varandra och älska andra.
Så hör såg det ut på mitt skrivbord under den kreativa stunden…


För några veckor sedan var jag i Forserum på en workshop med Kreativ Tro. Jag bad Marinethe Peterson att göra en sida i min kreativa bibel. Temat var ”Människor har fötter inte rötter”.
Många människor sitter fast i det som varit, och ser inte det som är och kan komma. Våga ta steg du länge drömt om och se vad livet kan erbjuda dej.
Ha en välsignad dag❤️
Matt 28:16-20
Från min läsplan ”Frihet från Ångest.”

”Tänk om de tankarna du tänker om dig själv inte är sanna?
Tänk om den där destruktiva och anklagande tonen du hör inom dig, inte är sann.
Tänk om den där inre kritikern, den där skarpa, tillrättavisande och ifrågasättande domaren du hör inom dig, inte är något annat än lögn och förtal. Tänk om all den där jämförelsen med hur bra alla andra verkar ha det bara är lögn. Tänk om det i själva verket är så att jämförelsen är en tjuv som stjäl din glädje, kreativitet och din trygghet i vem du är.
Tänk om det gemensamma du har med alla andra människor är att du är älskad av kärleken själv och att du är unik. I den sanningen förlorar jämförelse sitt syfte.
Gud vill lysa upp ditt inre med sina sanningar. Han vill låta sin kärlek skölja över dig och skifta ditt perspektiv från lögn till sanning. För sanningen är att du är älskad. Som du är.
Sanningen är att du är utvald. Sanningen är att du är underbar. Sanningen är att Gud inte är besviken på att du inte är mer som någon annan. Han visste vad han gjorde när han skapade dig, du är inte ett misstag. Du är med flit! Sanningen är att du betyder allt för Gud. Hans kärlek till dig besegrade till och med döden! Hans kärlek till dig kostade honom allt och det var värt det. Du var värd det.
Det finns inget berg och ingen dal, ingen skugga och inget i ditt förflutna eller i din framtid som kan separera dig från Guds kärlek eller göra dig mindre värdefull för Gud.
Han älskar dig. Evigt och högt.”
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”
Johannesevangeliet 3:16 SFB15
https://bible.com/bible/1223/jhn.3.16.SFB15
”Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus,”
Andra Korintierbrevet 10:4-5 SFB15
https://bible.com/bible/1223/2co.10.4-5.SFB15
Jag tillhör en del av den gamla kyrkan.Närmare bestämt den evangeliska delen. Om man följer media så är den delen gammalmodig och inte något för vår tid. Man ser ofta hur komiker raljerar över kristendom och troende. Gammalmodig och inget för vår tid.
I dag har jag reflekterat över om kyrkan är omodern eller om media och politiker är det. Redan Jesus lyfte kvinnans ställning i samhället och i gemenskapen.

Paulus sa: Här är inte man eller kvinna… alla är vi ett i Jesus.
Visste du att det redan 1960 prästvigdes 3 kvinnor inom Svenska kyrkan? 1980 blev den första kvinnan föreståndare och pastor i en pingstförsamling. 1984 fick Svenska Baptistsamfundet sin första kvinnliga missionsföreståndare. 1985 fick Centerpartiet sin första kvinnliga partiledare, 2007 fick socialdemokraterna sin första kvinnliga partiledare.
2014 fick Svenska kyrkan sin första kvinnliga ärkebiskop. Fortfarande har vi inte haft någon kvinnlig statsminister…
Frågan är vilka som håller tillbaka och vilka som går före?
Detta är ingen politisk eller teologisk fundering utan bara en fundering på varför kyrkan omtalas som gammalmodig.

I dag tänkte jag berätta om Blanch Peyron som levde mellan 1867-1933. När man läser om Blanch och det hon gjorde med sitt liv kan man inte låta bli att bli berörd och samtidigt beklämd.
Blanche avlägger ett löfte som innebär att hon alltid ska göra vad hon kan för att underlätta andra människors liv. Hon väljer att som kvinna i en tid där hon inte äger sin egen talan, eller rättigheten att ta lån eller investera, ändå förverkliga sitt hjärtas dröm. Vad är det som gör att vissa människor är så ”överlåtna” till sitt ”kall” eller till att följa sitt hjärta medans de flesta andra inte är beredda att offra sin bekvämlighet. Blanch offrade sin bekvämlighet för att andra skulle få det bättre. Vad ä det då som gör mej beklämd? Jo, att vi fortfarande i dag har miljoner människor som lever i misär, på gatan, och under icke värdiga förhållanden. Varför har vår välfärd, eller vårt engagemang inte räck till att lyfte dessa människor från deras utanförskap?
Blanch föddes i Lyon den 8 mars 1867 som Blanche Rossel.
Hennes mamma skickar henne till Skottland och där i Glasgow möter hon ”Marshal”, Catherine Booth dotter till William Booth, grundaren av frälsningsarmén. Vid 17 år tar hon värvning i ”armen”, en röresle som inte var accepterad hemma Frankrike. Blanche gick med i syfte att hjälpa de som hade de svårast i livet. I Frälsningsarmén har hon som kvinna en möjlighet som inte finns någon annanstans på den tiden. Hon får tala, predika fast hon är kvinna.

Senare gifte hon sig med Albin Peyron (1870-1944) som hade registrerat sig samtidigt som hon, när han bara var 14 år. Hon blir kapten och kommissionär, tillsammans kommer de att leda Frälsningsarméns sociala arbete i Frankrike under hela deras liv.
En kvinna i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet som går sin egen väg, det är stort! Fast ännu större är att hennes man Albin låter henne växa och gå sin egen väg utan att han hindrar henne eller ställer sig i vägen.

År 1925 köpte Frälsningsarmén byggnaden på Rue de Charonne i Paris för att förvandla den till kvinnopalatset, som finn kvar än i dag. Byggt 1910 hade det fungerat som ett kloster, militärsjukhus och pensionsministerium. Den 23 juni 1926 invigdes kvinnopalatset. Blanche Peyron inleder ett nytt projekt: Moderns och Sonens hus. Hon dog av cancer 1933, men Albin slutförde Blanch vission.

Blanche Peyron utsågs till ”Riddare of the Legion of Honor” 1931. De sociala arbetet som Blanche och Albin startade upp är fortfarande öppna för de människor som finns i periferin i huvudstaden.
År 2019 ägnar romanförfattaren Laetitia Colombani, Blanche en stor plats i sin Roman ”Kvinnokrigarna” En bok jag starkt rekommenderar. Läs den som den roman den är men tänk en stund på den kvinnan som faktisk har levt och förändrat världen för så många kvinnor och barn.

Vilken lag vilar du under!
Jantelagen eller Svantelagen? Mina föräldrar har definitivt fostrat mej under Svantelagen även om den inte fanns till innan 2010.
Jag tror att det har stor betydelse om du och jag har växt upp med känslan av att duga eller inte duga. Jag tror även att det har stor betydelse för hur vi bemöter andra!

Våga vi ge andra människor utrymme så de kan växa eller begränsar vi dem och gör dem mindre?
”Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen…”
Matteusevangeliet 7:12 SFB15
”Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta, det har ni gjort för mig.”
Matteusevangeliet 25:40 SFB15
Är det inte det vi längtar efter, alla vi människor? Kärlek som räcker ett helt liv, både i goda tider och i tider som är lite mer kämpiga. Att få älska och bli älskad är ett mänskligt behov som behöver tillfredsställas för att vi ska må bra.
Jag pratar inte bara om kärlek mellan två vuxna individer, jag pratar om kärlek. Det kan vara mellan föräldrar och barn, mellan barn och föräldrar, mellan syskon eller den kärlek du kan känna från en god vän, alltså kärlek.
Vad är det då med kärlek som är så viktigt? Kärlek är bara ett ord, tills någon ger det en mening.
För mej är det att vara älskad för den jag är. Inte för att jag ska bli någon som någon vill att jag ska vara. Att vara älska för alla mina fördelar, begåvningar och styrkor, att dessa inte bli ett hot för den som älskar mig. Att bli älskad när jag förtjänar det minst, när jag visar upp en sida som är mindre trevlig eller en sida som helt plötsligt har gått tillbaka till trotsåldern.
Detta innebär inte, att det ger mej rätt, att bete mej hur som helst och ändå förvänta mig kärlek. Jag talar om en kärleken som också räcker de dagar då jag inte orka vara mitt bästa jag.
Mina föräldrar levde 62 år tillsammans i kärlek. Inte alltid överens, det fanns dagar då de inte pratade med varandra. Båda var starka personer, om än på olika sätt. Ulla-Britt och Sven-Åke valde att älska varandra hela livet, till pappas sista andetag. För mej är de så stora förebilder. Detta kort togs under de sista veckorna som pappa levde. En bild som för mej förmedlar just detta. ”Kärlek som räcker ett helt liv”.

Kärlekens lov
”Om jag talar både människors och änglars språk men inte har kärlek, är jag bara ekande brons eller en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting. Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst. Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda. Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna. Vi förstår bara till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer ska det som är till en del försvinna. När jag var barn talade jag som ett barn, tänkte som ett barn och förstod som ett barn. Men sedan jag blivit vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd. Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre,”
Första Korintierbrevet 13:1-13 SFB15
Det fanns en tid då kvinnas kropp var hyllad för att den fungerade. Den var vacker för de dagar och år som den levt och kämpat. En kropp som levt alla dagar under de förutsättningar som fanns och blev den given. Kort, lång, smal, tjock eller mittemellan…
Om jag levt på den tiden hade jag älskat min kropp, älskat mina rynkor och kroppens slitage.
Men jag lever i en tid där det unga, det vackra, det fejkade är det som ska vara det rätta.
Kraven på mej som åldrande kvinna att ha en kropp som en 20-åring är orimliga. Vad gör dess krav med de flickor om växer upp i dag? Vad gör dessa krav med oss åldrande kvinnor?
Så många frågor?
Så många tankar? Och, så mycket onödig ångest!
