”Alla människor föds som original men de flesta dör som kopior”

Hur många gånger hörde jag inte det i min ungdom? Ord som inte betyder något under en tid då man inte ville något annat än att vara precis som alla andra. Ju mer lik desto bättre. Ingen ville vara originell med risken att hamna utanför en gemenskap.

I dag har vi ett samhälle som till stor del odlar egot, det borde ju innebära att vi får ännu fler människor som är original ända till graven, eller? Är det så att med ett ännu större ego så blir vi ännu mer rädda för att hamna utanför, ännu mer rädda för att inte vara originell på rätt sätt?

För några år sedan hade jag en kollega som höll på och byggde sitt drömhus. Det var många timmar hon och hennes man la ner på att åka runt och leta efter de ”rätta” tapeterna, listerna, nyanser, och golv mm mm. Deras hem skulle bli unikt. Senare berättade hon att när huset var färdigt och de flyttat in så blev hon inbjuden till grannen. Ett alldeles nybyggt hus som var precis lika unikt som hennes… samma lister, samma tapeter osv. Kan tala om att hon berättade allt det här med ett leende på läpparna och ett härligt skratt.

I Ps 114 vers 14 kan man läsa: Jag tackar dej för att jag är så underbart skapad.

Om du och jag är underbart skapade så måste vi försöka att behålla vår särat.

Du vet väl om att du är värdefull, att du är älskad här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.

Ibland så vågar inte jag eller du göra saker för att vi känner att vi inte duger. Kanske är det så att andra i vår närhet har påpekat för oss att det där blev fel eller du kunde gjort bättre osv.

Att vara människa är inte lika med att vara perfekt. Vi är på en resa genom livet där vi tillsammans skapar det som blir livet.

Allt för många vågar inte prova på nya saker för att de är rädda för att misslyckas. Tänk om de små barnen skulle ha vägrat att lära sig gå för att de är rädda för att ramla, då skulle mänskligheten ha krupit fram genom historien.

Tack och lov att det finns människor som vågar pröva, vågar göra om och vågar sticka ut. Vi behöver många fler kreativa människor som inte styrs av rädsla. Kreativa människor som skapar ett bättre liv för sig själva men också för de runt omkring. Kreativa människor som vågar!

Vågar du gå utanför din komfort zon?

Annandag jul, är en annan dag än juldagen och julafton. Det är fortfarande jul fast en annan dag. Hur ofta säger inte du och jag en annan dag när någon ber oss om något. Det kan vara till de små barnen , till maken eller makan, till den gamla föräldern eller någon annan i vår närhet. – En annan dag… En annan dag kan det vara försent. Nu i dag kan vi ge kärlek och omtanke. Låt annandagen bli en dag då vi inte skjuter upp det vi kan göra för någon annan (eller för dej själv) till en annan dag❤️ #artjournaling #konstdagbok #akvarell #christmas #julkulor #ornaments #annandagen #kärlek

Att försöka vara någon som får andra att känna sig som någon, är underskattat i vår tid. I en tid där egot står som den ende sanne Guden och psykisk ohälsa ökar drastiskt måste vi tillbaka till gamla självklarheter. I de flesta religösa skrifter hittar vi varianter på att vi ska behandla andra människor så som vi själva vill bli behandlade. I

Bibeln kan man läsa det i Matteus kap 7 och vers 12.

Gå ut och gör människor runt omkring dej större och inte mindre💕 #artjournal #konstdagbok #kreativtro #jagmålarförattjagvill #älskaralla

För några år sedan startade jag upp med en artjournal eller konstdagbok. Varje dag gjorde jag någon liten bild med text. Det fick mej att vara kreativ för min egen skull och inte för mitt jobb. Med tiden avtog mina stunder där jag tog mej tid att måla. Som så ofta annars drog jag igång något som jag inte riktigt fullföljde. Du kan söka på artjournal eller konstdagbok för alla gamla inlägg på Bildläraren.

Här kommer ett av dessa.

Nytt år nya utmaningar

I dag på självaste julafton har jag bestämt mej att starta om igen i en ny liten bok.

Känner du att du hänger löst?

Känslan drabbar nog oss alla ibland, känslan av att mitt liv har ändrat riktning, fått en riktning jag inte hade tänkt. Kanske känns det som om man tappar fotfästet eller att man inte har fast mark under fötterna.

Det behöver inte vara stora förändringar som får oss att känna så ibland, det kan vara små tillsynes obetydliga saker som ställer allt på ända. Som man säger i ordspråket ”liten tuva stjälper ofta stora lass”.

Det har funnits tillfällen i mitt liv då känslan smugit sig på eller andra tillfällen då den drabbat mej med full kraft. Jag hänger löst! Det finns inget som bär eller ingen som håller ihop mej.

Känslor är inte alltid det samma som verkligheten. Vi kan känna saker men den faktiska sanningen är något helt annat.

I Bibeln står det följande:

”Jag Är densamme tills ni blir gamla, och jag ska bära er ända tills ni blir grå. Jag har gjort det förut, och jag kommer att lyfta, bära och rädda er.”

‭‭Jesaja‬ ‭46:4‬ ‭SFB15‬‬ https://www.bible.com

När känslan kommer över dej att du hänger löst vill jag bara påminna dej om en sak… Du hänger inte löst! Oavsett om du inte känner att du vilar i Guds hand så bär han dig.

Så kom då dagen då vi skulle besöka det spektakulära Ba Na Hill.

Äntligen skulle jag med egna ögon få se ”The Golden Bridge” på riktigt. Tänk alla dess kort jag sett på dessa händer som håller upp bron, en bro som hänger ut över djupen. OBS…lånad bild

För mej som inte gillar höjder var det en prövning att åka två cabelcars upp till toppen och sedan gå ut på bron. Mentalt hade jag förberett mej för hur detta skulle gå…

Alltså, det var så dimmigt och regnigt att vi missade de gudomliga utsikten på 1400 m höjd🙄 För mej är bron en symbol för den tro på Gud som jag har. Jag får ibland utmana mina rädslor och göra saker utanför min komfortzon men i allt det vilar jag i Guds händer.

Vem kunde tro för 30 år sedan att jag en dag skulle få njuta några dagar i livet på en resort i Vietnam? För 30 år sedan var jag mamma till en liten prins och skulle om 11 månader få min andra prins. Barnens pappa studerade och jobbade extra medans jag själv precis var klar med min fritidspedagosexamen. Jag var mammaledig men arbetade varje onsdag. Var det extra skralt i kassan klippte, slingade och permanentade jag vänner och bekanta mot lite pengar. Det blev till extra pengar veckan innan löning. Semester tillbringade vi en vecka på GULLBRANNAGÅRDEN där vi var gårdsgäng, vilket innebar att vi hjälpte till med div uppgifter mot mat och husrum. 30 år senare… jag är snart 60 år och har läst vidare till mellanstadielärare och kompletterat med bildlärarprogrammet. Jag har gått igenom en skilsmässa och funnit en ny man att dela livet med. Något jag inte trodde var möjligt den dagen jag blev lämnad. ”Gud är god”, som en god vän sa under hela hans sjukdoms tid.

”Gud är god”.

Så sitter jag nu här och känner mej så tacksam att jag får tillhöra en liten priviligerad del av mänskligheten som har möjlighet att göra en sådan resa.

Vietnam har så mycket mer än vad jag hade föreställt mej. Fantastik natur, underbart klimat även om vi är här mitt under regnperioden. Solen har lyst på oss varje dag och i går kväll var första gången vi upplevde tropiskt regn, i massor.

Människorna är så vänliga, ser man lite vilsen ut kommer de fram, stannar sina mopeder och undrar om man behöver hjälp. Maten… maten är så god! Oavsett om du sitter på små pallar ut med floden och blir serverad från ett litet provisoriskt kök eller om du går på fina restauranger så är det så gott.

Arkitekturen är så varierande, det märks att så många folkslag har varit en del av landets historia. Kulturen är spännande och annorlunda än den jag växt upp med.

Trafiken… trafiken är de mest hysteriska jag upplevt. Folk kört precis hur som helst. Jag har sett familjer med 5 personer på en moped där bara föraren har hjälm. Nyfödda barn i mammas famn. Små barn står längst fram och håller sig i styret. Att gå över gatan är ett äventyr!

Glad att vi har 6 dagar kvar samt ber att tyfonen tar en annan sväng än över oss.

Jag vill gärna komma tillbaka hit❤️

Dag 6 av 100 days of Bible promises. Oro dej inte, som om det vore möjligt? Är det de?

I dag ringde en god vän till mej, vi pratade en lite stund sedan sa hon: Kan du inte skriva något matnyttigt för mej och inte bara en massa bibelord… Sedan skyndade hon sig att säga… – Alltså nu skriver du väl det på bloggen!
Ja, det gör jag 🙂 Så nu skriver jag något som gäller alla. Det lilla ordet ORO.
Oro är något som alla människor känner i olika grad, olika mycket och vid olika tillfällen i livet.

Jag har människor i min närhet som oroar sig mycket, andra som jag själv, vi oroar oss mindre. Jag är ganska lik min pappa. Han var inte typen som gick omkring och oroade sig. Varför oroa sig innan något hänt? Om det inte händer, då har man oroat sig i onödan. Om något hemsk händer, ja då har man ju oroat sig dubbelt så mycket.
Alltså oro till ingen nytta!

För andra människor är oron något de vaknar med något som oftast följer dem hela dagen, för att sedan bli ännu värre på natten. Det är lätt att säga till dem att inte oroa sig men det hjälper inte. Här behöver vårt samhälle, du och jag bli mer lyhörda för människor som behöver ”en hand” att hålla i.

Någon av mina vänner oroar sig just nu för besked som ska komma. Kommer beskedet innebära att allt kommer att gå bra eller kommer det bli lång och svår medicinsk behandling framöver?

Sen har vi allt det där andra som ibland kan vara befogad eller obefogad oro, som t.ex. IKEA… För några dagar sedan på beställde vi på spanska en bokhylla från IKEA i Murcia. Men vi fick också hjälp av en god vän. 
Här har vi ett typiskt orosmoment. Ska bokhyllan komma den dagen de sa? Kommer alla delarna att vara med? Hur läser man en beskrivning på spansk? osv osv… Var oron befogad? Ja och nej.

Bokhyllan kom i tid. Alla delar var med. Det finns ingen text på IKEAs beskrivningar… bara bilder. Alltså det var inget att bekymra sig för men OM…
Då hade det blivit jobbigt.

Till slut vill jag ändå bara påminna om följande från Lukas evangelium kapitlet 12 och vers 25: Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd?

Eller, Ordspråksboken 12:25 Bekymmer tynger en mans hjärta, ett vänligt ord ger det glädje.

Till sist Filipperbrevet 4:6 Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse.

Dag 5 100 days Of Bible promises. I dag har jag funderat utifrån rubriken och det bibelställen som var med:

Jag vet väl vilka tankar jag har för er säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Jer 29:11

Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det Kristi Jesu dag. Fil 1:6

Ha din glädje i HERREN. Då ska han ge dej vad ditt hjärta begär. PS 37:4

Så ofta i mitt liv har jag mött motgångar som har försökt att bita sej fast i min hud eller snarare under min hud. Det är så lätt att mitt fokus hamnar på det som varit orättvist mot mej eller den som gjort mej illa. Vi kan prata om ett stråk av bitterhet att livet inte blev som jag ville.

Jag har haft tur att omge mej med människor som försökt skingra mina tankar, byta fokus och lämna det som varit. När jag bytt fokus har livet oftast kommit med positiva överraskningar eller händelser som jag kallar välsignelser.

Gud vill dej och mej gott. Han har ett syfte med ditt och mitt liv. Han har lagt ner talanger, gåvor och olika personligheter i våra liv för att vi bl.a. ska kunna känna glädje. I mitt fall mår jag bättre när jag använder min kreativa sida, den gör mej mer harmonisk. Alltså min önskning att vara kreativ är Guds syfte med mitt liv, så tänker jag. En enkel kvinnas enkla teologi.

Om vi har vårt fokus på det goda, på den kärlek som faktisk finns runt omkring oss så har vi lättare att vända misstag till något vackert.

Vi behöver ställa in skärpan i vårt liv, hitta nytt fokus och välja livet, glädjen och kärleken.