Kvinnor värda att uppmärksammas, del 3 – Drottning Kristina

Denna gången är det en kvinna som lyfts fram i historien och i läroböckerna men sällan har vi fått läsa om henne i förhållandet till sina medsystrar. 

Under två decennier i mitten av 1600-talet brändes häxor på bål i Sverige innan kyrkan och stadsmakten så småningom nyktrade till. Över 300 människor blev avrättade för häxeri och de allra flesta var kvinnor. Under detta århundrade föddes Drottning Kristina, 8/12 1626 – 19/4 1689. Endast 6 år gammal ärver hon tronen även om hon får vänta 12 år innan hon får makten på riktigt. Tänk själva… svenskarna bränner kvinnor som häxor för att de har kunskap och är driftiga, samtidigt får svenskarna en drottning som ska styra över dem. Vilka konflikter det måste ha inneburit för de styrande männen och prästerskapet. Önskar att Bibelns ord om: Här är inte man eller kvinna, jude eller grek, fattig eller rik, utan alla är ett…” hade varit levande i de som styrde landet och kyrkan. 

Återigen en kvinna som gick sin egen väg och i en tid då det hade kunnat kosta henne livet. Detta i en tid där det fanns en föreställning om hur en” god kvinna” skulle vara. Hon skulle vara gift, trogen och ett stöd för mannen. Hon skulle utan att klaga eller ifrågasätta ta hand om allt som hörde hemmet och familjen till… Om, tänk om hon hade gift sig, då hade hon förlorat allt eftersom hon som kvinna inte kunde ansvara för sitt eget liv. Vilken annorlunda tid det var, iallafall om man som jag växt upp i Sverige och i en familj där min pappa behandlade min mamma som sin jämlike.

Nu är det inte så att jag i allt hyllar Kristinas val men däremot hennes mod. Hon vågade följa sitt hjärta och hon valde att fylla sin själ med kunskap.

Kvinnor värda att uppmärksammas, del 2 – Katherine, Dorothy och Mary.

Dags för del 2 i serien av kvinnor som påverkat, förändrat världen eller bara varit extra ordinära. Katherine Johnson 26/8-2018, Dorothy Vaughan 20/9 1910-10/11 2008 och Mary Jackson 9/4 1921-11/2 2005, tre mattesnillen i en vit mansdominerad värld. Har du inte sett filmen ”Dolda tillgångar” om dessa tre fantastiska kvinnor så måste du se den.

Dorothy lärde sig programmeringsspråket för Nasas första IBM dator när ingen annan klarade det. Mary blev den första afroamerikanska kvinnliga ingenjören inom flygplans design. När astronauten John Glenn skulle ut i en omloppsbana runt jorden vägrade han om inte Kathrine gjorde beräkningarna, han litade inte på någon annan. Tänk efter… NASA, Texas, amerikanska södern, svarta, kvinnor…

Så lätt att tro att de förutsättningar som är självklara för oss i Sverige i dag är att ta för givna men det räcker att se oss runt om i världen för att förstå, vi är priviligierade. Priviligierade i en värld där orden: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (‭‭Galaterbrevet‬ ‭3‬:‭28‬ ‭SFB15‬‬)
fortfarande inte är en självklarhet.

Allt detta hände dessutom, ett par år innan Rosa Parks satte sig på de vitas plats i bussen!

Boken jag läser ur är Godnattsagor för rebelltjejer 2

Wikipedia

Katherine Johnson

Mary Jackson

Dorothy Vaughan

Jag väljer glädjen

Tisdag den 4 april 2017

En ny dag har gått med nya möjligheter.Nya möjligheter att förvaltas av oss.
I dag funderar jag lite på hur livet kan upplevas så olika av oss människor. Ja, jag vet att jag i går skrev att vi måste förhålla oss till livet men det som är glädje för mej kan innebära sorg för någon annan.
”Den enes död, den andres bröd”
Jag känner mej splittrad… Thomas min man är just nu så nöjd och glad medans min vän Ulrika säker har en tung kväll. Detta beroende på en och samma sak. Frölunda slog Brynäs med 6-1. Jag behöver väl inte säga vem av de båda som hejar på Frölunda och vem som hejar på Brynäs

Det finns många människor i en ålder strax över min egen som går omkring och väntar på sin pension. De räknar ner och drömmer om ett liv som de förhoppningsvis får uppleva.
Jo, jag kan också känna en viss tillförsikt över att få äga min tid, gå upp när jag vill, göra det jag ska, när jag själv bestämmer, MEN…
I dag var jag på en inspirationsdag på Mediacenter i Jönköping. Under 1,5 timme blev vi inspirerade av inspiratörer från olika IT-företag. Det handlade om interaktiva tavlor, dokumentkameror och andra IT:prylar. Jag erkänner gärna, jag är en tönt!
När vi sitter där säger jag till min kollega från förskoleklass: (15-20 år yngre än vad jag är) – Å, jag som bara har 7,5 år kvar att jobba! För det är så jag känner det oftast. Så jag känner det större delen av tiden. Det finns så mycket att göra i skolan, så många roliga projekt att pröva och jag vill inte missa den nya tekniken och dess möjligheter. Att det sen är så, att min kropp inte alltid fattar att jag har lust och glädje, är en helt annan sak.

Teknik kan för någon bara vara något som är jobbigt och skrämmande och för andra som jag bara så roligt:)

Detta är lite banala tankar en tisdagskväll. Vet att det finns så många större och skrämmande tankar att tänka en dag som denna men jag väljer att ta det spåret i dag. Jag väljer glädje!

img_1508

Förhålla sig till livet

Måndag den 3 april 2017

Hur förhåller man sig till livet?
Det måste väl var den största frågan som är så svår att svara på. Tidigare hade jag en rektor som alltid sa till oss att vi var tvungna att förhålla oss till saker och ting. Att förhålla sig till något innebär inte att man alltid gillar det eller att man tycker att det var det bästa sättet men man förhåller sig till det. Säkert har du som jag gått igenom eller mött svårigheter i livet som inte är så roliga eller så enkla att hantera. Hur vi förhåller oss till det är det som gör skillnad för oss. Oftast kan man inte påverka det som har hänt eller det som man har drabbats av men vi kan välja hur vi förhåller oss till det.
Jag läste i expressen om Zlatan i dag: Zlatan gick till Ajax och blev den han blev. Därför har den flytten blivit hyllad. Hade han stannat i Malmö så hade han kanske också lyckats och då hade man hyllat att han stannade. Zlatan fick förhålla sig till det som blev hans liv och göra det bästa av det, ( och det har han gjort…)
Hur du och jag väljer att gå vidare gör skillnad. I går när jag och Thomas Perdsjö var i Mölnlycke Pingstkyrka på deras 50-års jubileum så lyssnade vi till deras unge pastor, Amadeus Ringbäck. Han talade om att livet är som att köra bil. Man måste ha uppsikt i backspegeln hela tiden för att det ska gå bra att köra. Historien är en viktig del av våra liv för att vi ska lära oss något om hur vi ska möta saker som kommer. Men för att inte köra i diket måste vi titta framåt, inte precis där motorhuven slutar utan långt fram. Tittar vi för nära så blir färden oftast vinglig, det går hit och dit. Vi måste lyfta blicken och våga fokusera längre fram för att hålla oss på banan. Men glöm inte backspegeln! Sen finns det en anledning till att backspegeln är lite och framrutan är stor… vi måste förhålla oss till det som har varit men låta blicken lyftas och blicka framåt.
Våga förhålla dej positiv till livet även om det gjort dej illa
Du är inte ensam, det finns en som ser till dej.
Sen har du ju mej åxå 🙂

17760219_10154741623078052_1437330114701529935_n

Vad är det som är så är så viktigt så att jag måste skriva om det?

Den 2 april 2017

Vad är det som är så är så viktigt så att jag måste skriva om det? Jag vet faktiskt inte, men om jag med mina tankar och funderingar kan få dej att tänka och fundera lite så är vi ju två eller tre eller hur många som helst.
Tänk vilken kraft det skulle bli, du och jag som tänker, och helst kreativa och goda tankar. Det skulle kunna förändra en hel värld. Fast tänker jag inte lite väl stor nu? Vem är väl jag?
Hm… det tål att tänka på 😉
MEN jag har bestämt mej, jag kör på. Mest för min egen skull men förhoppningsvis glädjer det dej också

I dag har jag varit på ett 50-års jubileum i Mölnlycke. Kyrkan där min man arbetade som pastor för 25 år sedan, firade 50 år. En samling med tal, foto och filmer från tid och ett sammanhang som aldrig varit mitt då jag träffade Thomas för 13 år sedan. Den första person jag träffar var en kvinna som heter Anna-Karin Hellgren. Hon arbetar som lärare och berättade att hon följer www.bildlaren.com Vi pratade lite om skola, bloggen och Tummen upp, som jag skrivit. Det vi inte pratade om var om vilka vi var, våra drömmar och tankar om livet. I och för sig inget ovanligt när man precis träffar en person man aldrig träffat förut men jag skulle vilja veta mer om människor jag möter.
Samlingen handlade mest om återblickar i historien, församlingens historia och de människor som var och har varit en del av den. Vilket jag aldrig har varit.
Det skulle kunna varit en långtråkig eftermiddag men det blev det aldrig. Jag möte så många människor som strålade av glädje över att se varandra igen efter många år. Så många människor som talade om en gemenskap och ett sammanhang med stolthet och glädje. Det är vackert att möta människor som är nöjda med sitt sammanhang, som är nöjda med de livet som blev deras.
Allt för många människor går genom livet med en känsla av att aldrig vara nöjda, att alltid vilja något annat och något mer. Det blir en stress som jag tror kan bli förödande. Jag skulle vilja förespråka förnöjsamhet, att var nöjd i det lilla. Att våga bejaka det enkla. Att inte alltid sträva efter något annat eller något mer.

Med detta vill jag inte ha sagt att vi inte ska ha några drömmar eller visioner. Det ska vi visst ha men njuta mer av stunden och nuet, eftersom det är det enda vi har. Nu ska jag njuta av min kväll innan det är dags för sängen. Hoppas att vi båda kommer tillbaka hit inom kort. Med önskan om en välsignad morgondag!

17757461_10154739011268052_8356427745593764291_n